Idag är det två veckor kvar. Galet. Jag jobbar på att fylla dagarna med vänner och bekanta, dumt att slösa bort möjligheter att träffas.
Jag pendlar mellan en massa olika känslor, jag letar jobb, jag packar om väskan hundratals gånger, jag skriver listor och jag får mail där det står saker som: "Only a few weeks now" och det kryper i mig av frustration eftersom jag omöjligt kan få tiden att gå fortare. Men efter 32 veckor, vad gör väl två till?
Some kind of magic,
moving, was
automatic.
The days go on forever,
reaching forward not
looking back.
Sychronicity
I get the feeling,
completely.
Jag pendlar mellan en massa olika känslor, jag letar jobb, jag packar om väskan hundratals gånger, jag skriver listor och jag får mail där det står saker som: "Only a few weeks now" och det kryper i mig av frustration eftersom jag omöjligt kan få tiden att gå fortare. Men efter 32 veckor, vad gör väl två till?
Some kind of magic,
moving, was
automatic.
The days go on forever,
reaching forward not
looking back.
Sychronicity
I get the feeling,
completely.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar