Men nu jävlar!

Jag drog visakortet ur plånboken, Carly ur soffan och tummen ur arselet och stegade iväg till Crazy John's mobiltelefonsbutik. Där fick Carly vara min gode man och stå på ett mobilt bredbandsabonnemang till mig. För jag orkar inte vara utan längre. Jag fick inte skaffa det själv eftersom jag inte bott här tillräckligt länge och för att jag inte har nåt jobb, så Carly fick vara räddare i nöden. Men nu är jag glad. Mycket glad till och med. Ännu gladare eftersom Carly håller på att laga mat till oss och det luktar mumma i hela lägenheten. Nåt med pasta, har jag hört.

Helgen var också himla fin, Baliboy var här och vi såg på True Blood och lagade middag och åt kladdkaka som jag hade gjort dagen innan. Magiskt. Jag har inte vant mig än, vid att ha någon att kalla min. Det är konstigt, men jag älskar det. Varje sekund av det.