När jag fick överta den här sängen låg jag alltid i mitten. Jag njöt av att ha en "vuxensäng" och ha hur mycket svängrum som helst. Sen gick det några helger där jag inte var ensam i sängen längre, och på något sätt hamnade jag på den vänstra sidan. Och jag vet att när han inte är här kan jag sova i mitten igen, men det går på något vis inte. Den andra halvan av sängen är liksom hans. Kudden på den sidan doftar som honom. Han har stulit halva min säng! Så frågan är: tar jag tillbaka den eller låter jag det vara? För det känns konstigt nog ganska skönt att ha någon som hör hemma på den andra sidan. En lättnad kanske, över att någon faktiskt vill stjäla hälften av min säng.
Nu när jag ligger här med ett stort tomrum på min högra sidan saknar jag honom, men jag vet att han kommer tillbaka. Det är en enorm skillnad mot för hur det var för drygt 10 månader sedan. Det är detaljer som den här som gör att jag vet att jag fattade rätt beslut.
När jag ser på TV med flickorna och en synnerligt stilig karl uppenbarar sig kan jag fortfarande stämma in i deras fräcka kommentarer av typen "You can knock on my door anytime you want baby" eller "Hello gorgeous!" men jag menar det inte längre. Jag är ointresserad. Och det är också skönt.
Nu när jag ligger här med ett stort tomrum på min högra sidan saknar jag honom, men jag vet att han kommer tillbaka. Det är en enorm skillnad mot för hur det var för drygt 10 månader sedan. Det är detaljer som den här som gör att jag vet att jag fattade rätt beslut.
När jag ser på TV med flickorna och en synnerligt stilig karl uppenbarar sig kan jag fortfarande stämma in i deras fräcka kommentarer av typen "You can knock on my door anytime you want baby" eller "Hello gorgeous!" men jag menar det inte längre. Jag är ointresserad. Och det är också skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar