This is what I sound like

En alldeles förträfflig helg. Trots svullna halsmandlar, öroninflammation och hosta som har hållit både mig och K vakna hela nätterna (inte bara min hosta, hans med!) har vi lyckats med ännu en fantastisk helg. Fredagen var lugn, K lagade lite mat åt oss och vi såg The Shawshank Redemption som är en strålande film. Lördag packade vi matsäck och begav oss till Nepean river där vi satte oss på en bänk vid vattnet och picknickade och såg på en roddtävling som råkade vara precis där vi var. Hur mysigt som helst! När vi kom hem såg vi två avsnitt av True Blood (och vilken twist!!) innan det var latinofest hos grannen. Vi åt lite salsa och dorritos och umgicks med folket på res. Fick lite extremont i öronen där vid midnatt dock, så det blev en hyfsat tidig kväll.
Idag var det tänkt att jag skulle åka hem efter frukost (som f.ö. var vid tolv), men vi råkade se en film på TV (Toys, med Robin Williams, hur skum som helst) och sen råkade vi se en till... (Welcome to Moosepoint, skräp med Ray Romano) så jag var inte hemma förrns vid sju.

Jag har dessutom insett att jag blir något av en gnällig bitch när det är dags att åka hem. Jag blir sur över nästan precis vad som helst, börjar tänka på tusen saker jag borde ta upp och prata om men blir istället tyst och tillbakadragen eftersom jag inte vet vart jag ska börja. Så slutar det alltid med att jag går därifrån och är deppig och det är lite taskig stämning ett tag. Helt i onödan. Men jag har gjort en semi-professionell analys av mig själv och kommit fram till att varje gång det är dags att skiljas åt påminns jag undermedvetet av förra året när han åkte till Coffs och jag åkte hem och var extremt olycklig i sådär nio månader. Jag är livrädd för att det ska hända igen, jag tror inte att jag skulle klara av det. Så som någon slags försvarsmekanism gör jag varje avsked otrevligt, kanske för att förbereda mig. När det nu börjar närma sig slutet på november då det är dags för honom att packa ihop sina prylar och åka hem till Coffs igen så känner jag hur andningen blir ansträngd och pulsen ökar. Det susar i öronen och jag får svårt att tänka klart. En släng av panik, för tänk om det händer igen. Men jag vet ju att det inte är samma sak den här gången. Jag är fortfarande här och det är bara fyra timmar bilfärd mellan oss, till skillnad mot för 24 timmars flygresa. Han är tillbaka om två månader och han vill att jag ska komma dit och hälsa på, så vi kommer ju att träffas. Men ändå. Tänk om det händer igen.


Athlete - This is what I sound like

Do you know what you're fighting for
Well let's fight, let's fight.
Do you know what we're asking for
Cause I don't sometimes

I just wanna kick off at something
Go to town and then make a scene
We're not sure what were fighting for
but we'll fight

And I just wanna give you something that I haven't got
I'm a walking advertisement of both light and dark
I'm not making any sense
I'm not making any sense
I mess up but don't forget
that this is what I sound like
this is what I sound like
just to remind myself
that this is what I sound like