Femte december

Jag är på ett extremt dåligt humör. Eller, mest är jag nog lite ledsen. Igår sa jag hejdå till pojken (igen!) för upp till 8 veckor framöver. Han åker hem till Coffs och jag blir kvar här eftersom jag måste jobba. Och jag vet att det inte är samma sak som förra gången, men det går inte låta bli att jämföra. Saker jag kände då kommer tillbaka och jag påminns om hur extremt värdelösa de där månaderna var. Det känns som att det är 5e December och att vi aldrig kommer att ses igen.
Tanken är att jag ska åka och hälsa på dock, men om jag inte kan öka antalet timmar på Bemac snabbt som attans så finns det inte en chans att jag har pengar till att både åka till Coffs och betala hyran under de två veckor som jag är ledig. Jag söker även efter ett andra jobb, men tydligen måste man betala 44% i skatt på sitt andra jobb, och det är ju helt sinnessjukt. Ett andra jobb skulle dessutom innebära att jag inte har två veckor ledigt utan att jag måste jobba hela sommaren och alltså kanske inte har möjlighet att åka ändå. Galenskap.
Åtta veckor är ju en evighet. Men då har han ändå förkortat sitt sommarlov med nästan en månad för min skull.

Så, nu hoppas vi på att jag råkar snubbla över en fin summa pengar som kan ta mig dit jag vill. Donationer mottages.