Canon 50mm/1,8

Jag fick mitt nya objektiv idag (17 timmars leveranstid, tack Cyberphoto!) och jag är så SJUKT nöjd! Var ute och provfotade lite idag för att känna på lite och jag älskar det! Fotade nästan bara på bländare 1,8 för jag är ute efter det där korta skärpedjupet och jag kan säga att det verkligen levererade. Vilken skillnad motför mitt gamla objektiv! Här är lite exempelbilder:

Fotoutställningen X1

Imorrn är det fotoutställningen X1 i Stockholm. Fotoskolan STHLM ställer ut och i slutet på kvällen får man ta med sig sin favoritbild hem. Jag tycker att det är ett himla fint koncept, så om du är i Stockholm så tycker jag att du ska gå och ta med dig något fint att pryda väggen med. Om inte till dig själv så till mig. Fotokonst är fint.

Du kan läsa mer om det här.

Nya grejer

Jag köpte ett objektiv förresten. Ett 50mm/f1,8. Nä, jag har inte fått nån oväntad inkomst, förutom att bilen är såld. Men de pengarna ligger ju på andra sidan jorden, så det har jag ingen nytta av. Jag är bara dum. Jag använder de få slantar jag har kvar till att köpa en liten plastbit.
Men. Då är grejen att jag har en bröllopsfotografering om två veckor, och jag känner att jag vill göra ett bra jobb, speciellt som det här är folk jag inte känner som faktiskt betalar för sig. Wow liksom. Sen tänkte jag att det här kanske är nåt som kan leda till fler jobb, och det vore ju också wow. Så. Jag gjorde ett visitkort också. Vad tycker ni?

Håller även på att designa om hemsidan så att den ska flyta lite bättre, men visitkortet matchar i alla fall hemsidan. Åsikter? Jag VET att den är mörk. Jag är mörk. Mörkt är bra. Så.

Beslutsfattande

Det är mycket som är krångligt i livet. Ingenting har liksom fallit på plats än, men det hade jag nog inte väntat mig heller. Trots arbetslöshet och frustration så tycker jag att det går bra. Jag menar, mycket bättre än väntat. Jag vältrar mig inte i självömkan, jag försöker blicka framåt och hitta nya vägar att gå. Ibland är det svårare. Men i stort sett så går det oväntat bra. Det får man ju vara glad över.

Så. Jag har bestämt mig för att tacka nej till Spanienjobbet, mest bara för att jag faktiskt inte har råd att flytta, minst av allt till ett annat land. Blir så tråkigt att sova på en luftmadrass någon längre tid. Jag orkar bara inte med den där övergångsperioden, jag har inte nog med energi för att göra en sådan flytt just nu. Kanske om jag tyckte att livet var lite roligare skulle jag våga chansa. Men jag tror jag måste balansera upp mig själv litegrann först. Hitta en ny bas, komma ikapp med livet liksom.

Så ja, då var det bestämt då. Wo...ho...

For Anna, forever ago

Anna klagar på att jag inte uppdaterar. Okej.

Katterna är tillbaka, vi är en stor lyckligt familj igen. Hm. Jag var en sväng till Göteborg på bekostnad av skattebetalarna (Arbetsförmedlingen bjöd) där jag var på arbetsintervju för ett jobb i Spanien. Sälja premiepensionslösningar. Jojo. Jag träffade även käraste Anna och fick gosa med hennes nyligen attackerade hund och få en backstagetour av ghettot i Frölunda. Sedan var vi på Haga och åt middag och provsmakade olivoljor. Åkte nattåg hem klockan sju och delade kupé med en kvinna från Sundsvall som jag även åkte samma tåg ner med. Vi småpratade och kom väl överens och det slutade med att hon klockan fyra och tjugosex på morgonen erbjöd mig ett jobb som bröllopsfotograf när hon ska gifta sig om två veckor. Random.
På fredagen ringde de även från företaget jag hade intervju hos och erbjöd mig att börja jobba i princip när jag ville. I Spanien. Eller egentligen två månader i Göteborg först, sedan tills vidare i Spanien. Då är ju bara frågan om jag vill flytta till Spanien. Jag är osäker. Tror inte jag kan tjäna ihop en ny förmögenhet där, och det är vad jag vill satsa på.
Har även lite funderingar på att gå tillbaka till skolbänken och plugga turism. Vad tror ni?
Jag har även varit på bröllop som jag redan skrivit, där var jag videograf och spenderade sedan all ledig tid med att redigera bröllopsfilmen för att få den klar innan de nygifta åkte söderut igen. Satt till två flera nätter för att premiere krånglade och vägrade importera/exportera/rendera/fungera. Sedan pyser de söderut imorse utan att komma förbi och hämta den ändå, så det kändes ju enormt onödigt. Klar är den i alla fall, efter att jag stannat uppe till tre för att bränna ut den.

Så, det var lite kort om vad jag har haft för mig.
Nu återstår alltså bara att fundera ut min framtid. Ge mig ett jobb i Sundsvall så stannar jag här. Annars..? Spanien? Hjälp mig.

Foggy night

Framåt tvåtiden på natten under Ida & Johans bröllopsfest lyste månen magiskt över Sundsvall med utsikt från Norra berget.

Portrait

Vi hade photoshoot med Ida på möhippan. Trots att den var ofrivillig så blev den bra. Tycker jag.

Ida & Johan - 21 Augusti 2010

Idas bröllop i lördags. Fantastiskt. Jag var utsedd till kameraoperatör vid vigseln, och jag gjorde mitt bästa, får hoppas att det duger så. Idag blir det till att trycka in alltihop i datorn och redigera ihop det så alla blir nöjda och glada.
Det gör mig glad att Ida och Johan passar så bra ihop, då får man hopp om kärleken ändå, trots allt.

Och som jag dansade på den där festen! Jag som aldrig dansar. Jag var nog glad, det måste varit därför. Ida och Johan hade matchmakingplaner, men karln i fråga var inte tillräckligt framåt. Jag gav honom chansen! Men inte frågade han om jag ville dansa heller. Och jag har jagat färdigt.

Kattägandets baksida

Jag och stora familjen har letat katt i dagarna tre och följden av detta har inte varit, som man kanske kunde tro, att vi har hittat katten/katterna. Nej, följden är att jag hör jamande katter överallt. Jag menar precis överallt. När jag står i duschen måste jag stänga av vattnet minst tio gånger för jag är övertygad om att det står en ynklig liten kattstackare utanför fönstret och vill komma in. Jag har förstås alltid fel, men likväl står jag där varannan minut med vattnet droppande och lyssnar uppmärksamt. Jag har dessutom avbrytit det här blogginlägget fyra gånger för att jag är bergsäker på att det står en katt och jamar på bron. Men icke.
Det här med att vara kattägare är ju ett helt helvete ibland måste jag säga. Förbannade kräk, kom hem och håll er hemma nu!

The joke's on me

Andra katten borta. 50årsfesten skrämde bort henne. Jag är kattlös, ensam och lite olycklig. Fick erbjudande om en jobbintervju i Uppsala imorgon halv nio, men jobbet var bajs och bara för två månader och det kändes himla krångligt för två månadslöner. Jobb får man ju här med, och då kan man spara pengar på att inte betala hyra. Jag menar, assistentjobb får jag alltid. Frågan är om jag vill ha det. Vad vill jag göra?

Har varit ute och letat katt hela dagen, och pappa åkte på jobbet och kopierade upp lappar som vi gick och la i grannarnas brevlådor. Pix har varit borta i en och en halv vecka och Inch i två dagar. Jag förstår inte vad jag gör för fel. Mina fina katter, allt jag har av värde. Varför får det inte bara vara bra nån gång?

Javisstja, och jag fick fyra fortkörningsböter i Australien också. Jemma öppnade breven och höll på att dö. Jag anklagade stackars Kody, innan Jemma läste lite ordentligare på papprena och såg att det inte var rätt registreringsnummer. Que? Jag tog mig en funderare och kom plötsligt ihåg den där dagen för några månader sedan när min chef på sminkstället frågade om jag inte kunde ta på mig fyra fortkörningsböter åt honom så han inte skulle bli av med körkortet. Han skulle betala mig ungefär 3000 svenska kronor. Eftersom jag inte har nåt Australiensiskt körkort så kan de inte ta det av mig. Men jag sa inte ja eftersom det kändes dumt att riskera att ha nåt sånt liggande så man inte kommer in i landet igen. Tydligen tyckte han att de betydde ja ändå, för han bara förde över dem med hjälp av de uppgifter han har på mig sedan jag jobbade där. Och inte före han över några pengar heller. Det förbannade svinet. Så nu måste jag överklaga det där och bevisa vart jag befann mig vid samtliga tidpunkter. LÄTT! Det var dessutom i mars...

Ja, så jag har kanske det jag gör. Fan för livet ibland.

Sweet deceptions

Jag är en katt fattigare. Pix har varit borta i över en vecka och jag tror faktiskt inte att hon kommer tillbaka igen. Fast man vet ju aldrig. Det känns bara som att hon borde vara tillbaka då. Men jag tänker avvakta med att reagera tills jag orkar ge mig i kast med de tankarna. Det är för mycket annat.
För mycket planering, för mycket som ska fixas med fest och annat och alldeles för mycket i skallen. Jag letar jobb också, fick en intervju till veckan. I Uppsala. Det är för ett jobb som skolfotograf och det innebär att jag måste bo i Uppsala i två månader, med start 30e Augusti. Den 22a Augusti åker jag isf ner till Carlshamn i en vecka för att lära mig jobbet. Jag tror det kan bli alldeles enormt jobbigt och väldigt lite fotande jämfört med långtråkigt babbel.
Men som sagt, först och främst intervju på onsdag.

Så. Lycka till jag.