Det svänger rätt mycket, i mitt lilla hörn av världen. Det är inte bara humöret som går upp och ner och aldrig riktigt vill jämna ut sig, det är dessutom både tempo och inspiration. Jag hatar att vara arbetslös, jag klarar inte riktigt av att göra "ingenting" i några längre perioder. Det bara kryper i mig! Resenerven kliar och jag vill bara iväg. Det finns ingenting här för mig, inte ens ett jobb!
Jag har pratat med en mycket trevlig man på ICMS (International College of Management Sydney) som säger att jag har hyfsade chanser att få ett av skolans stipendier för att studera International Tourism. Dessutom är jag berättigad till studiemedel från Australienska staten i och med att jag är svensk. Jo, det är sant, det finns förmåner! Jag tänker söka. Kommer jag in är det inte början förrns September nästa år, så jag har ändå tid att tacka nej om det skulle bli så. Däremot kan jag ju aldrig tacka ja om jag aldrig har sökt. Det är en plan, så god som någon. Jag kan inte stå och stamma här tills jag blir gammal och grå, jag tror ingen skulle tycka om den bittra version av mig själv jag skulle bli då. Jag vet att ni tycker att jag borde hålla mig hemma och att Sydney omöjligt kan vara så bra att det är värt en fjärde resa. Men vet ni vad? Jag älskar min livsstil i Sydney, älskar de människor jag omger mig med, älskar klimatet och mentaliteten. Och som jag redan påpekat förut: jag har aldrig längtat hem när jag varit i Sydney. Oavsett omständigheter. Däremot längtar jag alltid dit.
Men ja, som sagt. Ett år kvar till dess. Men söka ska jag.
Till dess behöver jag ändå ett jobb såklart!
Har jag tur får jag lite mer timmar som assistent, jag är till exempel på jobbet as we speak. Eller som Jemma uttryckte det: "You get paid to go somewhere else to sleep. You whore!"
Jag har faktiskt fått en bra skörd med timmar, så kanske, kanske, kanske får jag en hyfsad lön i Oktober.
På Onsdag ska jag träffa kulturchefen på arbetsförmedlingen för att förklara för henne att jag faktiskt kan det där med foto och media och få godkänt för att lägga ut mig som fotoarbetssökande. För det är ju tydligen inte upp till en själv vad man söker... Förbannade trams.
Sedan ska jag till kusin Sara för att titta på hennes lägenhet och bestämma om jag vill hyra den till årsskiftet eller inte. Jag är ju rätt pank, men jag vill såååå gärna! Det tar på krafterna att sova i bäddsoffan hemma hos föräldrarna nån längre tid, det kan jag lova...
Jag har pratat med en mycket trevlig man på ICMS (International College of Management Sydney) som säger att jag har hyfsade chanser att få ett av skolans stipendier för att studera International Tourism. Dessutom är jag berättigad till studiemedel från Australienska staten i och med att jag är svensk. Jo, det är sant, det finns förmåner! Jag tänker söka. Kommer jag in är det inte början förrns September nästa år, så jag har ändå tid att tacka nej om det skulle bli så. Däremot kan jag ju aldrig tacka ja om jag aldrig har sökt. Det är en plan, så god som någon. Jag kan inte stå och stamma här tills jag blir gammal och grå, jag tror ingen skulle tycka om den bittra version av mig själv jag skulle bli då. Jag vet att ni tycker att jag borde hålla mig hemma och att Sydney omöjligt kan vara så bra att det är värt en fjärde resa. Men vet ni vad? Jag älskar min livsstil i Sydney, älskar de människor jag omger mig med, älskar klimatet och mentaliteten. Och som jag redan påpekat förut: jag har aldrig längtat hem när jag varit i Sydney. Oavsett omständigheter. Däremot längtar jag alltid dit.
Men ja, som sagt. Ett år kvar till dess. Men söka ska jag.
Till dess behöver jag ändå ett jobb såklart!
Har jag tur får jag lite mer timmar som assistent, jag är till exempel på jobbet as we speak. Eller som Jemma uttryckte det: "You get paid to go somewhere else to sleep. You whore!"
Jag har faktiskt fått en bra skörd med timmar, så kanske, kanske, kanske får jag en hyfsad lön i Oktober.
På Onsdag ska jag träffa kulturchefen på arbetsförmedlingen för att förklara för henne att jag faktiskt kan det där med foto och media och få godkänt för att lägga ut mig som fotoarbetssökande. För det är ju tydligen inte upp till en själv vad man söker... Förbannade trams.
Sedan ska jag till kusin Sara för att titta på hennes lägenhet och bestämma om jag vill hyra den till årsskiftet eller inte. Jag är ju rätt pank, men jag vill såååå gärna! Det tar på krafterna att sova i bäddsoffan hemma hos föräldrarna nån längre tid, det kan jag lova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar