Det händer grejer och för en gångs skulle känns det som att varenda steg jag tar är ett steg i rätt riktning. Efter något som nu såhär i efterhand jag har insett har varit flera år går det äntligen åt rätt håll igen. Eller det är i alla fall så det känns. Jag är sådär sprudlande glad att jag bara vill berätta för världen hur bra jag mår! Det är helt fantastiskt!
Det här senaste året har varit underbart i många avseenden, men på något sätt har det alltid känts som att det har varit tillfälligt, att det bara varit en tidsfråga innan det skulle rinna ut i sanden. Vilket ju i princip var sant, men extremt svårt att acceptera.
Det är ofattbart skönt att känna att något inte behöver vara tidsbegränsat. Som att vi har all tid i världen. Jag behöver inte åka någonstans, han har inga planer på att lämna landet. Vi bor relativt nära varandra (ja lite distans har jag lyckats peta in ändå), har samma nationalitet och till och med samma yrke. Vi är där vi är. På obestämd framtid. Det är sjukt skönt.
----------------------------------------
Things are happening and for once it feels like every step I take is a step in the right direction. After what I've now realised has been years it's finally going my way again.Well at least that's how it feels. I'm overly excited and happy and all I want to do it tell the world good I feel! It's amazing!
This past year has in many ways been wonderful, but somehow it's always felt very temporary. That it's only been a matter of time before everything had to end. Which I suppose was true, but extremely hard to accept.
It feels so freaking nice to finally feel like something doesn't have to have time restraints. Like we have all the time in the world. I don't have to go anywhere, he doesn't have any plans to leave the country. We live relatively close (yeah, there's a bit of a distance as usual though, but not like half a world away), we're both of the same nationality and we even work with the same thing. We are where we are. Indefinitely. And it's amazing.
Det här senaste året har varit underbart i många avseenden, men på något sätt har det alltid känts som att det har varit tillfälligt, att det bara varit en tidsfråga innan det skulle rinna ut i sanden. Vilket ju i princip var sant, men extremt svårt att acceptera.
Det är ofattbart skönt att känna att något inte behöver vara tidsbegränsat. Som att vi har all tid i världen. Jag behöver inte åka någonstans, han har inga planer på att lämna landet. Vi bor relativt nära varandra (ja lite distans har jag lyckats peta in ändå), har samma nationalitet och till och med samma yrke. Vi är där vi är. På obestämd framtid. Det är sjukt skönt.
----------------------------------------
Things are happening and for once it feels like every step I take is a step in the right direction. After what I've now realised has been years it's finally going my way again.Well at least that's how it feels. I'm overly excited and happy and all I want to do it tell the world good I feel! It's amazing!
This past year has in many ways been wonderful, but somehow it's always felt very temporary. That it's only been a matter of time before everything had to end. Which I suppose was true, but extremely hard to accept.
It feels so freaking nice to finally feel like something doesn't have to have time restraints. Like we have all the time in the world. I don't have to go anywhere, he doesn't have any plans to leave the country. We live relatively close (yeah, there's a bit of a distance as usual though, but not like half a world away), we're both of the same nationality and we even work with the same thing. We are where we are. Indefinitely. And it's amazing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar