Åh, den första kyssen. Den som alla säger ska vara så magisk och pirrig och världsomvälvande. Lycka är första kyssen, finns det ju ett ordspråk som säger. Nåväl. Min första kyss minns jag mycket väl. Jag var femton och hade precis varit på min första dejt. Vi såg Sagan om Ringen tror jag bestämt. Efter filmen följde han mig till bussen, vi höll händer och jag var sådär förväntansfullt pirrig i magen.
Så kom bussen, och precis innan jag skulle kliva på kysste han mig. Det var blött och kladdigt och med alldeles för mycket tunga. Jag minns att jag tänkte att blir det mer saliv så kommer det rinna ut mellan läpparna.
Nej, den första kyssen var verkligen ingen hit. Inte den andra, tredje eller fjärde heller. Han var väl kanske helt enkelt ingen bra kyssare. Tråkigt.
Det är tur att den senaste kyssen var så mycket bättre då!
Så kom bussen, och precis innan jag skulle kliva på kysste han mig. Det var blött och kladdigt och med alldeles för mycket tunga. Jag minns att jag tänkte att blir det mer saliv så kommer det rinna ut mellan läpparna.
Nej, den första kyssen var verkligen ingen hit. Inte den andra, tredje eller fjärde heller. Han var väl kanske helt enkelt ingen bra kyssare. Tråkigt.
Det är tur att den senaste kyssen var så mycket bättre då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar