Om att lätta någon annans börda

Jag har ägnat kvällen åt att leka terapeut åt min kära granne som går igenom en svår separation. Hon har berättat väldigt öppet om hur hon har upplevt tiden som har lett upp till där de står nu, och jag tänker gång på gång att jag har tur. Men samtidigt att man aldrig ska vara säker på något, helt plötsligt kan man stå där och känna tomheten breda ut sig framför en och inte ha en aning om hur man ska fylla den med någonting som innehåller något som liknar mening.
Jag känner så starkt för henne, jag märker hur hon kämpar för förståelse, för att gå ur det här med huvudet högt och karaktären i behåll. Jag märker hur svårt det är. Och jag hoppas att jag genom att bara lyssna, visa förståelse och göra vissa till synes obetydliga detaljer lite lättare, har lyft åtminstone en liten del av bördan så hon kan andas lite lättare.

Det är så viktigt att vårda relationerna med sina vänner, för att i sånna här stunder alltid veta att man har någon att vända sig till, någon som kan fylla lite av den där tomheten, åtminstone en liten stund.

Känn tacksamhet över det ni har, kära vänner, och ta ingenting för givet.