Om att gå ner i vikt

Jag håller ju som bekant på att försöka gå ner lite i vikt, jag och Karin har startat en tävling, och Björn har lovat mig en shoppingtur om jag når min målvikt. Väldigt bra motivation alltså! Och jag har kommit igång ganska bra, 3 kilo avskalat på 2 veckor, plus att jag känner mig både piggare och snyggare. Jag tränar tre gånger i veckan och håller tillbaka på läsk och annan tjockismat.

Men. Jag förstår inte folk som tvärslutar med allt det där som man njuter av, som choklad och kakor. Som tackar nej till semlan på fettisdagen, bara för att "man ska gå ner i vikt". Jag tror inte på att neka sig själv hela tiden, då blir det bara svårare. Allt i måtta, tror jag får vara mitt motto, för visst ska man få ta en kaka på fredagskvällen utan att få dåligt samvete, och visst får man äta den där semlan! Poängen är väl att man inte äter en varje dag, och att man rör på sig.

Det skulle vara enkelt att tvärsluta äta allt som anses lite onyttigt, träna som en gnu och bara äta sallad och linser. Kilona skulle rasa av mig och jag skulle vinna tävlingen och shoppingpengarna utan problem. Men det skulle aldrig hålla i längden. Om två månader, eller tre, eller kanske sex-sju, skulle jag vara tillbaka precis där jag var i slutet på förra året, missnöjd och för trött för att bry mig.

Så, därför tar vi en sak i taget, ett halvkilo åt gången. Och så får vi det att hålla.