Jag har tänkt att jag ska berätta för er om Tallinn. Om båtarna och det oändliga blå och de gamla tanterna vid den medeltida stadsmuren och fyllda pannkakor och massor med medeltida mat. Och det ska jag göra nu, men jag har dragit mig för det eftersom inläggsmätaren stod så stadigt på 1500 inlägg och det kändes liksom andäktigt på något vis. Som något jag borde uppmärksamma. 23e februari 2007 började blogga på den här adressen. Snart sex år sedan. En evighet. Ni som har varit med från början vet otroligt mycket om mig, ni som inte har det vet nog tillräckligt ändå. Jag är inte särskilt hemlig av mig, jag mår som jag mår och ni får ta det som det är. Så har det alltid varit. På gott och ont.
Glöm inte bort att livet bara är en åktur, håll i dig för allt du är värd och släpp inte taget förrns du är nere på fast mark igen.
Sometimes you're up
Sometimes you're down
It's just a ride, it's just a ride
Don't be scared
Don't hide your eyes
It may feel so real inside
But don't forget it's just a ride
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar