torsdag, november 8

Om vampyrer och sånt


Jag såg på Twilight igår, jag måste erkänna det. 
Anledningen var att jag ända sedan första filmen kom (den såg jag faktiskt då) dissat samtliga filmer å det grövsta. Jag har påstått att de varit dåligt skrivna, att skådespelarna varit i behov av seriösa skådespelarlektioner och att hela historien varit helt, i brist på ett bättre ord, värdelös.
Så igår såg jag andra filmen av de tre som nu visas på Kanal 5. 
En liten sammanfattning för er som inte sett filmerna:

Tonåringen Bella flytta till sin pappa i en småstad, kärar ner sig i en vampyr som säger att han vill äta henne, blir jagad och tuggad på av andra vampyrer och gör sin pappa sjukt orolig. Vampyren dumpar henne och flyttar därifrån, hon blir en gnutta störd i huvudet och skriker nätterna igenom, gör sin pappa sjukt orolig. Bella bestämmer sig för att börja köra motorcykel, för det är farligt och farligt är bra (?) och får sin polare varulven att hjälpa henne bygga ihop en. När den är klar kör hon åt fanders och slår huvudet i en sten, sen får hon inte köra mer. Varulven kärar ner sig i henne och hon är elak och låter honom hoppas. Sen hoppar hon från en klippa för det är också farligt, och en annan vampyr som vill döda henne får nästan tag på henne. Sen kommer den första vampyrens syster tillbaka och säger att vampyren som Bella är kär i tror att hon är död så då ska han också dö, fastän han dumpat henne (?). Hon rejsar till Italien eller vad det nu var för att stoppa honom och det gör hon och sen kan de inte leva utan varandra. De träffar vampyrbossarna som säger att han måste göra henne till vampyr för hon är cool. Sedan åker de hem till småstaden igen och träffas i smyg. Andra filmen slutar med att han går med på att göra henne till vampyr, men inte förrns om tre år(?) och först måste de gifta sig. 

Ungefär där är jag nu, har jag missat nåt?

Sammanfattningsvis kan jag inte annat än hålla med mig själv i min ursprungliga förutfattade mening. Twilight är inte min slags film, och jag har svårt att ta filmerna på allvar.
Alla får såklart tycka precis som de vill, men den här enorma hypen som råder i världen kan jag för mitt liv inte förstå. Kanske någon mer insatt vill upplysa mig?

1 kommentar:

Sanna sa...

Slaskslisk är vad det är... Tönterier, mesVM-vinnande, överdrivet, överdramatiskt, parodiskt... You name it!