När jag startade den här bloggen tänkte jag inte att någon skulle läsa. Det var mest en dagbok för mig själv för att senare kunna titta tillbaka och kanske minnas litegrann av allt det jag haft för mig genom åren. Kul var det med kommentarer, men jag livnärde mig inte på dem. Det där tänket har liksom dröjt sig kvar hos mig, och jag blir lika förvånad varje gång jag får en kommentar.
Nu då, efter 6 år med den här bloggen, har jag äntligen fått smaka på vad de där kommentarerna faktiskt kan ge mig, förutom uppmuntran och bekräftelse. Tack Kristoffer! Jag uppskattar ditt råd så otroligt mycket! Moms är en snårig djungel för mig, och varje litet tips hjälper.
Min ansökan är nu inskickad, men bli inte förvånad om det dyker upp en och annan fundering här i bloggen framöver... Det är garanterad inte sista gången jag försöker fylla i papper jag inte förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar