Nybliven

Jag måste ju ha världshistoriens sötaste kattunge! Fast det säger väl alla. Men den här lilla hårbollen är något alldeles extra. Helt orädd, och snabb på att anpassa sig. Jag tog hem henne igår, och efter tio minuter i mitt rum var hon helt hemmastadd. Åt mat och drack vatten och gick på toaletten. Det enda som inte funkade så bra var mötet med de andra djuren. Bea sa inget speciellt, nosade lite och gick därifrån, samma sak med Pricken. Men Tanja däremot, var väldigt sugen på att äta upp min lilla kisse, och hade utan tvekan gjort det om inte pappa stått och hållt järnkoll. Vi får ta det successivt. Pyret gillade inte heller min katt, mest för att när min katt fick se honom så reste hon världens ragg och fräste som en galning. Och istället för att försvara sig, som normala katter hade gjort, gick Pyret och gömde sig i ett hörn, livrädd för den lilla varelsen. Det såg himla roligt ut.
Så, nu har man alltså blivit med katt. En fortfarande namnlös hårboll. Jag kämpar vidare i namndjungeln.