Efter att nu har varit tillbaka på jobbet under två förfärliga dagar har jag kommit till vissa slutsatser:
1. Jag hatar verkligen mitt jobb, det är inte bara nåt jag säger för att det är jobbigt att jobba, jag hatar det faktiskt. All skit man får ta, och de långa sega dagarna, det gör mig till en otrevlig människa, för jag blir så sjukt grinig av att spendera 13 timmar om dagen med den där mannen.
2. Lediga dagar är en enorm gåva som borde omhändertas ordentligt. På mina lediga dagar vill jag därför i fortsättningen göra saker. Och gärna så många saker som möjligt varje dag. Därför kan jag lätt bli lite stressad, när jag försöker få alla planer att gå ihop. Och kanske komma lite sent ibland, eller åka lite tidigt. Ni får ursäkta.
3. Jag har märkt en svag antydan till kleptomani hos mig själv, något som länge har slumrat, men nu när möjligheten finns sakta väcks till liv. Att jobba på Lindgården med alla dess förråd av användbara prylar ger min kleptomani fritt spelrum. Det är så lätt att låta en flaska desinfektionsmedel slinka ner i väskan på vägen förbi. Eller en bunt papperstvättlappar, eller kanske en sån där sprayflaska med mintdoft. Ingen skulle ju märka något, det finns ingen som har koll och vet hur mycket som finns av allt, eller hur mycket som förbrukas varje dag. Det skulle vara så enkelt, inte ens en utmaning. Alltid kan man väl använda sakerna till nåt där hemma, lukta gott vill väl till exempel alla att det ska göra. Det är så enormt frestande, bara en sak i taget, något varje dag, eller varannan, helt obemärkt.
Men har inte alla något kleptomaniskt i sig? Griper man inte chansen till gratis prylar om tillfället skulle uppenbara sig? Gratis är ju som bekant gott. Och ingen ser ju vad du gör, alla är upptagna med sitt. Varför inte? Det skadar ju ingen, gör ingen skillnad. Jag vill ju faktiskt ha den där flaskan med luftrenare, jag behöver den till och med nästan. Och sen så luktar ju mint så himla gott...
1. Jag hatar verkligen mitt jobb, det är inte bara nåt jag säger för att det är jobbigt att jobba, jag hatar det faktiskt. All skit man får ta, och de långa sega dagarna, det gör mig till en otrevlig människa, för jag blir så sjukt grinig av att spendera 13 timmar om dagen med den där mannen.
2. Lediga dagar är en enorm gåva som borde omhändertas ordentligt. På mina lediga dagar vill jag därför i fortsättningen göra saker. Och gärna så många saker som möjligt varje dag. Därför kan jag lätt bli lite stressad, när jag försöker få alla planer att gå ihop. Och kanske komma lite sent ibland, eller åka lite tidigt. Ni får ursäkta.
3. Jag har märkt en svag antydan till kleptomani hos mig själv, något som länge har slumrat, men nu när möjligheten finns sakta väcks till liv. Att jobba på Lindgården med alla dess förråd av användbara prylar ger min kleptomani fritt spelrum. Det är så lätt att låta en flaska desinfektionsmedel slinka ner i väskan på vägen förbi. Eller en bunt papperstvättlappar, eller kanske en sån där sprayflaska med mintdoft. Ingen skulle ju märka något, det finns ingen som har koll och vet hur mycket som finns av allt, eller hur mycket som förbrukas varje dag. Det skulle vara så enkelt, inte ens en utmaning. Alltid kan man väl använda sakerna till nåt där hemma, lukta gott vill väl till exempel alla att det ska göra. Det är så enormt frestande, bara en sak i taget, något varje dag, eller varannan, helt obemärkt.
Men har inte alla något kleptomaniskt i sig? Griper man inte chansen till gratis prylar om tillfället skulle uppenbara sig? Gratis är ju som bekant gott. Och ingen ser ju vad du gör, alla är upptagna med sitt. Varför inte? Det skadar ju ingen, gör ingen skillnad. Jag vill ju faktiskt ha den där flaskan med luftrenare, jag behöver den till och med nästan. Och sen så luktar ju mint så himla gott...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar