Klurigheter

Jag är egentligen precis på väg att kliva upp ur min sköna soffgrop och gå till jobbet, men jag tänkte att några minuter till bloggen kan man ju ta.
Jag är kanske sämst i världen på att smyga med saker. Kanske helt ärligt sämst i världen. Jag tycker att det är så himla roligt att prata om allt, diskutera, väga möjligheter mot varandra, klura tillsammans med någon, liksom försöka göra det verkligare genom att prata om det. Jag är så genomskinlig. Och jag som jämt har strävat efter att vara lite mystisk, den som håller och håller på information som ingen annan egentligen behöver veta, bara för att det är nåt speciellt med att vara den enda som vet. Ibland går det. Men för det mesta blir jag så exalterad av vad det nu vara månde att jag bara måste tala om det för nån. Och sen nån till. Och en till kan ju inte skada. Fast om jag har otur sätter jag mig i den positionen att det till slut blir för många frågor om något som kanske varit överspelat i evigheter. Och det är ju inte meningen.

Men nu har jag inte tid längre, ni får klura på det där.
Jag är åter vid tangentbordet om en sådär 26 timmar. Vi ses då.