Det är söndag. Massor med dagar sedan jag bloggade sist. Men jag har inte ens haft tid att tänka på bloggen. Fastän att jag brukar sakna den bara det går en dag utan att jag skriver. Sån är jag, beroende av att uttrycka mig med ord.
Jag är i Matfors nu, det som någon gång under det gångna halvåret har slutat vara hemma och blivit hos mamma och pappa. För jag känner mig mer hemma i min lägenhet på Carlshem nu än vad jag gör här. Men oavsett vad så är det skönt att träffa allt folk här nere igen.
En liten uppdatering då, så ni vet vart ni har mig:
Jobbade som sagt torsdag kväll, klev upp halv sju och gick hem till lägenheten och väckte familjen. Duschade, åt frukost och packade det sista, sedan bar det iväg norrut till Luleå och systers place. Tre timmar dötid, enorm tristess. Men till slut var vi framme i alla fall, och där tittade vi på ett par avsnitt av House eftersom ingen orkade annat. Sedan älgsteksmiddag med Jonas mamma och syster, värsta svärföräldrarträffen. Men det var okej. Sedan fick jag ta min mor i handen och åka till ett vandrarhem för att sova, eftersom systers lägenhet bjuder på ytterst få sängplatser. Obekväma sängar, men jag brydde mig inte, för vid det här laget var jag rent otroligt trött och ville bara sova.
Lördagen spenderades med familjen i metropolen Luleå, där vi lallade runt i affärer ett tag utan att köpa något. Sedan fika hos Jonas mamma och sen var det färd söderut igen. Ett kort stopp i Umeå för middag från studentstället Chaplin och sedan fortsatt resa mot Sundsvall. Sex timmar i bilen känns i kroppen efteråt, även om man sitter relativt bekvämt i V70n. Vi kom hem vid halvtolvtiden, och jag tror att jag somnade strax efter halv ett. Klockan ett fick jag ett sms med upplysningen om att min upptäcksresande soldat hade återvänt hem. Jag ska vara ärlig, för det har jag hört är bra, jag har verkligen saknat honom. Och lite känns det som ett det har gjorts framsteg. Den grå dimman har lättat i alla fall.
Idag då, jag vaknade sju, åtta, halv nio och klev upp nio. Familjer är högljudda. Duschade och åt frukost, lallade runt ett tag. Jag och mams åkte till Ankarsvik strax innan 12 för att fira att mitt favoritkusinbarn fyllde ett år! Helt sjukt att det är ett helt år sedan Ida kläckte ur sig den där underbara varelsen. Tiden går så fort, och jag missar så mycket.
Sedan träffade jag Anna med pojke och Jonna på Ikea, himla nice, mera sånt tack. Det är som sagt nästan så att man börjar se mycket av Anna nu, men det kan ju bero på att hon i sin närhet har något som lockar nästan lika mycket som hon gör själv.
På tal om det... jag hoppas att det händer något roligt den här veckan, jag hoppas att det tas lite initiativ. Men vi får väl se... man vet ju aldrig.
I alla fall har jag lite planer för dagarna som kommer. Med början i att skicka iväg ett sms till Stevsie!
Är det nån annan som vill fröjdas åt mitt vackra anlete medans jag är hemma så är det bara att hojta till. Jag har tid för dig om du har tid för mig!
Later dudes.
Jag är i Matfors nu, det som någon gång under det gångna halvåret har slutat vara hemma och blivit hos mamma och pappa. För jag känner mig mer hemma i min lägenhet på Carlshem nu än vad jag gör här. Men oavsett vad så är det skönt att träffa allt folk här nere igen.
En liten uppdatering då, så ni vet vart ni har mig:
Jobbade som sagt torsdag kväll, klev upp halv sju och gick hem till lägenheten och väckte familjen. Duschade, åt frukost och packade det sista, sedan bar det iväg norrut till Luleå och systers place. Tre timmar dötid, enorm tristess. Men till slut var vi framme i alla fall, och där tittade vi på ett par avsnitt av House eftersom ingen orkade annat. Sedan älgsteksmiddag med Jonas mamma och syster, värsta svärföräldrarträffen. Men det var okej. Sedan fick jag ta min mor i handen och åka till ett vandrarhem för att sova, eftersom systers lägenhet bjuder på ytterst få sängplatser. Obekväma sängar, men jag brydde mig inte, för vid det här laget var jag rent otroligt trött och ville bara sova.
Lördagen spenderades med familjen i metropolen Luleå, där vi lallade runt i affärer ett tag utan att köpa något. Sedan fika hos Jonas mamma och sen var det färd söderut igen. Ett kort stopp i Umeå för middag från studentstället Chaplin och sedan fortsatt resa mot Sundsvall. Sex timmar i bilen känns i kroppen efteråt, även om man sitter relativt bekvämt i V70n. Vi kom hem vid halvtolvtiden, och jag tror att jag somnade strax efter halv ett. Klockan ett fick jag ett sms med upplysningen om att min upptäcksresande soldat hade återvänt hem. Jag ska vara ärlig, för det har jag hört är bra, jag har verkligen saknat honom. Och lite känns det som ett det har gjorts framsteg. Den grå dimman har lättat i alla fall.
Idag då, jag vaknade sju, åtta, halv nio och klev upp nio. Familjer är högljudda. Duschade och åt frukost, lallade runt ett tag. Jag och mams åkte till Ankarsvik strax innan 12 för att fira att mitt favoritkusinbarn fyllde ett år! Helt sjukt att det är ett helt år sedan Ida kläckte ur sig den där underbara varelsen. Tiden går så fort, och jag missar så mycket.
Sedan träffade jag Anna med pojke och Jonna på Ikea, himla nice, mera sånt tack. Det är som sagt nästan så att man börjar se mycket av Anna nu, men det kan ju bero på att hon i sin närhet har något som lockar nästan lika mycket som hon gör själv.
På tal om det... jag hoppas att det händer något roligt den här veckan, jag hoppas att det tas lite initiativ. Men vi får väl se... man vet ju aldrig.
I alla fall har jag lite planer för dagarna som kommer. Med början i att skicka iväg ett sms till Stevsie!
Är det nån annan som vill fröjdas åt mitt vackra anlete medans jag är hemma så är det bara att hojta till. Jag har tid för dig om du har tid för mig!
Later dudes.
1 kommentar:
Haha pappa undrar hur det går med Robban, han är mycket nyfiken =)
Skicka en kommentar