Jag har börjat läsa Johanne Hildebrants blogg från Tchad. Dels för att jag börjar känna mig plågsamt engagerad, sakta men säkert, men mest för att jag vill veta. Hur det är, liksom. Vad man gör. Och jag inser förstås att ingen situation är den andra lik, men det känns ändå relevant.
När jag läser hälsningarna från soldaterna därnere är jag glad att jag än så länge inte behöver vara en av de där. Och att jag ännu kan slippa undan helt. Om jag vill. Eller så är det inte jag som bestämmer.
Anna, tala om för din pappa att han gärna får ta reda på det åt mig. Om han vill veta.
När jag läser hälsningarna från soldaterna därnere är jag glad att jag än så länge inte behöver vara en av de där. Och att jag ännu kan slippa undan helt. Om jag vill. Eller så är det inte jag som bestämmer.
Anna, tala om för din pappa att han gärna får ta reda på det åt mig. Om han vill veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar