Ibland tänker jag att jag borde skriva en bok. Eller jag tänker att jag vill skriva en. Och jag får ihop några meningar, ett stycke här och där. Men det blir aldrig mer. Men nån dag. Kanske. A säger att allt det jag skriver passar ihop, eftersom det står som det är. Eller som det inte är. Utifrån mig själv. Egentligen kanske jag bara vill höra att jag kan?
Det har varit en underlig vecka. Idag luktar det pannkaka i min lägenhet, trots att min spis inte ens vet vad pannkaka är. Sånt är lite underligt. Jag var ner på stan med Jo idag, vi åt glass och kollade på skor. Jag köpte ett par sandaler, trots att jag inte har råd. Det är också lite underligt.
Jag plockade en syrénkvist på vägen hem, stal den från en gård i stan. Jag satte den i vatten när jag kom hem. Nu luktar det syrén i köket, det gör mig lycklig på riktigt. Sådana små saker. Det är underligt.
Nu ska jag gå ut och springa lite. Det om något är underligt!
Det har varit en underlig vecka. Idag luktar det pannkaka i min lägenhet, trots att min spis inte ens vet vad pannkaka är. Sånt är lite underligt. Jag var ner på stan med Jo idag, vi åt glass och kollade på skor. Jag köpte ett par sandaler, trots att jag inte har råd. Det är också lite underligt.
Jag plockade en syrénkvist på vägen hem, stal den från en gård i stan. Jag satte den i vatten när jag kom hem. Nu luktar det syrén i köket, det gör mig lycklig på riktigt. Sådana små saker. Det är underligt.
Nu ska jag gå ut och springa lite. Det om något är underligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar