The fat guy

Igår hade vi fotojournalistik allihopa, det vill säga jag, Megan, Sarah, Vicki, plus Keitley och Mel från res. Vi har en föreläsare som är så tjock att han inte kan fungera som folk. Han är riktigt äcklig, svettas som en gris och klarar inte av att gå ner på knä för att ta en bild. Han är alltid minst en kvart sen till föreläsningarna och skyller det på saker som att han spenderade helgen med att skruva ihop IKEA-möbler eller att han körde sin dotter till skolan. Han tvingar alltid någon annan att bära upp väskan med datorn till lektionssalen och varje gång han startar upp datorn, som han förövrigt inte kan hantera, dyker msn upp med kinesiska bokstäver och han skyller på sin dotter. Varje gång. Han hyser dessutom en underlig kärlek för asiatiska människor, han är gift med en kinesiska och talar alltid om kineser som de vackraste människorna i världen, visar en massa bilder och försöker prata kinesiska med två tjejer i klassen som jag tror är koreaner. Han har dessutom ryckningar i ansiktet som gör att han rynkar näsan ungefär en gång i minuten. Igår när han strök handen över ansiktet var den alldeles blöt när han tog bort den. Han är äcklig. Och irriterande.
På grund av detta lyssnar vi väldigt sällan på vad han säger, dessutom säger han aldrig nåt vettigt, pratar bara om sina resor till Kina. Så igår på lektionen satt jag och Megan tystlåtet och diskuterade det faktum att vi båda har tisdagar lediga och därför borde hitta på något.
Sagt och praktiskt taget gjort, vi bestämde oss för att idag skulle vi gå på Sakefabriken i Penrith och ta en guidad tur. Vi googlade rätt på gatan och fick skjuts av Jono in till Penrith. Efter att ha efterforskat saken hos diverse taxichafförer och tåginformationskiosker visste vi ungefär åt vilket håll vi skulle gå.
Lång historia kort, vi gick en halvmil, hittade fabriken, tog en tur, Megan fick smaka en massa olika Sake och jag köpte en flaska Go-Shu blue och en kopp och dessutom delade vi på ett sexpack Sakecocktails som hette Tsunami som jag ska bjuda mina housemates på. Megan var lite tipsy när vi till slut begav oss ut i solskenet igen. =D Det var en himla intressant tur faktiskt, japanerna har så många roliga traditioner.
På vägen tillbaka hittade vi en godisfabrik som hade fabriksförsäljning, så vi gick in dit också. Jag köpte lite olika sorters fudge och vi bestämde att vi skulle ta en tur av den fabriken också nåndag, men man behövde boka tid. Det kommer bli sweet dock. Jag är excited! (Alla dessa engelska ord som jag inte verkar kunna bli av med... förlåt)

Kvällen spenderade jag med mina housemates, vi tittade på Evita, kanske en av världens bästa musikaler, åt en massa onyttigt och pratade om omskärning, lösvaginor, kalsonger och använda tamponger. Jag skyller allt på Laura, hon har inga gränser. Men hon är underbar. =)

Imorgon är det onsdag och jag ska nog försöka göra lite skolarbete. Organiserade mig nyss och insåg att jag har typ sex inlämningsgrejer på två veckor i slutet på terminen, så om jag gör några nu kanske jag blir lyckligare då? Troligen inte.