Den river och sliter i mig, den här känslan som gör att jag vill begå mord. Och jag tänker på allt jag kommer att missa, allt som varit löst planerat men som nu är drömmar som inte går att nå. Allt det där jag hade sett fram emot, sånt där man bara kan göra här. Och det kanske var sista chansen, för jag har redan gjort mina resor hit, redan fått en andra chans att göra allt det jag missade första gången. Risken är stor att det inte blir nån fler gång. Och nu är allt jag kan tänka på hur mitt konto rensas på sitt innehåll, töms på i stort sett varenda krona, hur Nya Zealand, djuphavsfiske, spännande konserter och presenter till folk jag älskar bara rinner ut i ingenting, i onödighetens hav. Hur alla planer jag hade smulats sönder på bara ett par dagar. Slutgiltigheten i det faktum att om där inte finns några pengar så kan jag inte få några. För vad kan jag göra? Det lutar åt en stämning, med alla komplikationer som det innebär, att ge sig in i en okänd djungel utan machete och hoppas på att ta sig igenom till andra sidan fortfarande vid liv. Det är okänd mark, men om jag inte försöker, är inte det bara att ge upp? Att säga att det är okej att vara jordens största svin, att låta honom komma undan enkelt. Nej, jag vill att han ska lida, jag vill att det ska göra ont i åratal framöver. Jag vill att det ska vara omöjligt för honom att någonsin få ett drägligt liv. Om jag inte får tortera och mörda honom så ska han åtminstone plågas ekonomiskt och psykiskt.
Men hur tar man itu med sånt här när man befinner sig så långt borta man kan komma? Hur säger man att det inte är okej, hur har man styrka nog i rösten för att skrika så han hör? Och framför allt: hur kan man göra det tydligt för hela världen att det här är en människa som aldrig kommer att gå att lita på? Hur ser man till att den enda bostad han någonsin kommer att få är hemma i källaren hos sina föräldrar?
Och hur somnar man när allt som virvlar omkring i den enorma röra som just nu utgör insidan av pannbenet är relaterat på ett sätt eller ett annat till vad vi kan kalla för Det Stora Problemet? Hur vågar man slappna av och sova när man vet att nästa gång man vaknar kommer allt fortfarande vara lika jävligt? Hur vet man att man inte kommer att drömma om det?
Fast man kanske borde inse att det finns värre saker i världen. Jag tycker synd om människor med riktigt överjävliga problem, hur orkar ni?
Men hur tar man itu med sånt här när man befinner sig så långt borta man kan komma? Hur säger man att det inte är okej, hur har man styrka nog i rösten för att skrika så han hör? Och framför allt: hur kan man göra det tydligt för hela världen att det här är en människa som aldrig kommer att gå att lita på? Hur ser man till att den enda bostad han någonsin kommer att få är hemma i källaren hos sina föräldrar?
Och hur somnar man när allt som virvlar omkring i den enorma röra som just nu utgör insidan av pannbenet är relaterat på ett sätt eller ett annat till vad vi kan kalla för Det Stora Problemet? Hur vågar man slappna av och sova när man vet att nästa gång man vaknar kommer allt fortfarande vara lika jävligt? Hur vet man att man inte kommer att drömma om det?
Fast man kanske borde inse att det finns värre saker i världen. Jag tycker synd om människor med riktigt överjävliga problem, hur orkar ni?
2 kommentarer:
livscoachen säger: Ring den största/argaste människan du känner som åker dit med en låssmed och slänger ut honom. Hyr ut lägenheter igen till en ny person och hyr ut den två månader längre än du är bortrest så att du får bo gratis hon familj o vänner i två månader extra så att du går jämt ut.
Så här tycker jag. Hur mycket du än grämer dig över situationen så kommer den inte att ändras. Tyvärr så är det som det är och det dummaste du kan göra är att låta det hela förstöra tiden i Australien. Då har han liksom gjort dubbelskada och inte bara ekonomisk. Lägg inte ner en massa tid på att planera hämnd etc. det tar jävligt mycket energi som du istället bör lägga på annat. Visst det är en väldigt oväntad ekonomisk smäll men det kommer att lösa sig och utbytesstudenttiden i Australien kommer inte igen. Så skit i honom och pengar är något som kommer och går. När du sedan är tillbaks i Sverige och den grå trista vardagen då kan du göra något åt saken för ni skrev ju trotts allt kontrakt.
Skicka en kommentar