Bildbevis

Vilken fantastisk kväll! Gold Class-bio är helt underbart, snacka om att skämma bort sig själv. Jag och bästa pojken på lyxbio, vi beställde in chokladkaka och varm choklad, såg nya bondfilmen, höll hand, sprang genom regnet, hånglade på tåget och tog en taxi från tågstationen. Världens bästa dejt. Eftersom jag glömde kameran så får ni nöja er med en kass mobilkamerabild på mig och Kody.


Jag kom hem till min unit igen, det var lite av en efterfest här för de som inte var på världens bästa dejt, utan hade varit ut på Embassy istället. Gick och la mig, typ. Eller jag kollade mailen. Hade fått från Opti.bones. Världens nyheter, allt kommer att bli fantastiskt för Opti. Arbetet går framåt, vi får använda det som C-uppsats, och vi har dessutom en stor chans att kvalificera oss till Uminova och få hundratusentals kronor för att starta upp vårt företag. Helt underbart alltså. Det är världens möjlighet.

... men jag slits mellan världens möjlighet med opti.bones och det faktum att jag inget hellre vill än att åka tillbaka hit i juni-juli nångång, ifall jag inte lessnar på pojken vill säga, stanna i alla fall ett år. Ge det en chans. Se vad som händer. För jag vill ha det här. Så enormt otroligt mycket. Men jag vill ha framgången med Opti.bones också. Jag vill inte sitta där om nåt år när de släpper sitt första spel och tänka: "det där kunde ha varit jag". Inte för något jag inte kan vara säker på kommer att hålla för evigt. Men det känns som att vi inte ens fick en chans.