Privacy

Än en gång känslan av att sitta fast. Vart kommer alla grejer ifrån?
Kartonger överallt, ouppklarade affärer till höger och vänster. En nystart som känns främmande, en framtidsplan som aldrig kommer att bli. Avsides. Oförstående. Förändrat.
Och överallt mörkret. Aldrig nog med ljus. Skulle köpa mig starkare glödlampor om det kändes som en vettig prioritering.
Hoppslösheten i vetskapen om att de kommande tre veckorna kommer att se ut så här. Tröttheten när dagar bokas upp av aktiviteter jag hellre varit utan. Vill inte börja om här. Vill inte börja om alls.
Hur det stockar sig i halsen och jag kan inte komma på varför. Kan inte urskilja den detalj som den här gången fick det att svida till, det är för många delar att hålla reda på. Vet bara att det som är inte räcker.
"Do you want to talk about it?"
Nej. Jo. Jag vet inte. Prata om vad? Tala om för mig vad jag borde känna, vad jag borde göra. Jag orkar inte tänka så långt.
Energin har tagit slut, eller har kanske aldrig funnits. Vill inte förklara mer för fler människor. Inga nyheter, inga slutgiltiga svar. Ingenting att berätta.

Väntar på att rött ska bli grönt, att kryss ska bli bock. Har ingenting att säga men kan inte låta bli att prata. Andetag som tröstar. Men inte riktigt räcker till. Kom närmare. Kom hit. Hur kan du låta det vara så här? Behöver låta dig fixa det, men du är ingen fixare och du vet inte vad du ska göra. Vi är för svaga.
Jag behöver interaktion. Låt tiden skynda på. Det här fungerar inte.