Konstigheter

Det är konstigt. Nu kanske ni undrar vad som är konstigt. Jag undrar vad som inte är konstigt. Det mesta är konstigt. Det är konstigt att saker bara händer. Sånt man inte räknar med. Och som förändrar allt. Det är konstigt hur man i grunden litar på människor, tror att de gör sitt bästa för att vara bra människor. Det är konstigt hur en sådan övertygelse kan krossas på ett ögonblick. Och det är konstigt vilka konsekvenser saker kan få. Hur det håller sig kvar, vägrar släppa taget, hackar sönder bitar av ditt liv medans du kämpar för att pussla ihop allting igen.
Sedan är det konstigt att vissa känslor är tillräckligt starka för att överleva när allt runt omkring faller i bitar. Det är konstigt hur det kan växa sig starkare genom ändå rätt enkla medel. Hur det går upp och ner och runt och man aldrig riktigt vet vart man har sig själv. Det är konstigt att kärlek är så enkelt men ändå så himla svårt. Att man kan bli lycklig av så lite fastän man samtidigt känner en så djup sorg. Det är konstigt att man kan lära sig att leva med saknaden men aldrig riktigt vänja sig vid den. Mest av allt är det konstigt att man fortfarande kan känna hopp när förnuftet säger åt en att ge upp. Att man orkar hålla ihop när man överväldigas av detaljer som skapar en ganska stor helhet. Det är konstigt att man ändå klarar allt. Men vad har man för val?