Jösses hörrni, vet ni vad jag precis insåg? Imorrn går jag in i vecka 9! Första enkelsiffriga veckan, och nu jäklar kan jag lova att det känns som att det närmar sig. Nio små veckor till jag kan vinka adjö på riktigt. Och efter samtalet igår känns det ännu bättre att det faktiskt händer, på något sätt fick jag någon slags bekräftelse på att jag är på väg åt rätt håll. För man tvivlar ju faktiskt ibland. Vad har jag gett mig in i? Men nu känns allt bara bra. Som ett mål i raden. Något att sikta på. För att jag vet vad jag vill, eller hur var det? ;)
Det kanske påverkade mig mer än vad jag trodde, på ett bra sätt.
Ibland undrar jag vad jag kommer att sakna. Men mer än någonsin är jag säker på att det som verkligen räknas kommer att finnas där ändå. Förhoppningsvis med en bunt chokladkakor och en rulle frimärken i näven.
Det kanske påverkade mig mer än vad jag trodde, på ett bra sätt.
Ibland undrar jag vad jag kommer att sakna. Men mer än någonsin är jag säker på att det som verkligen räknas kommer att finnas där ändå. Förhoppningsvis med en bunt chokladkakor och en rulle frimärken i näven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar