Jag har precis kommit hem från Bemacs julfest där jag och resten av arbetsstyrkan plus några extra bjöds på tysk mat och så mycket dricka vi kunde hälla i oss. Det var inte tal om att snåla, så fort glaset eller tallriken var tom erbjöds vi påfyllning. Jag åt kalvschnitzel till varmrätt och sköljde ner med tre glas cola. Till efterrätt tryckte jag i mig en rent fantastisk chocolate lava pudding som bara smälte i munnen. På det några glas cola till och sedan lite apelsinjuice. Chefen svepte nog tio-elva liter öl (på riktigt!) och tillsammans med de andra karlarna blev det säkert 50 liter totalt. Helt sinnessjukt, om du frågar mig. Men en mycket trevlig dag var det i alla fall, fick träffa Danielles (vars jobb jag har fått) nya bäbis och prata ordentligt med pojkarna på golvet. Bäst av allt var dock att allt var gratis! Dessutom sa Mal att det bara är att ringa när jag kommer hem från Coffs så kan jag börja igen när jag vill efter juluppehållet. Mitt jobb är rätt bra, när allt kommer omkring.
Kody blev för övrigt jätteglad över nyheten om min möjliga sponsring. Jag har fortfarande inte riktigt greppat det och tror att vi behöver ha ett långt samtal om det när jag kommer upp till Coffs. Jag måste göra klart för honom att om jag stannar så är det för hans skull. Och det är en stor grej.
Jag skulle vilja ha er åsikt. Såhär ligger det till: Om jag stannar så är det ett åtagande på två år, eftersom jag inte kan lämna Mal i sticket när han valt att sponsra mig. Därmed inte sagt att om allt skulle gå åt helvete eller nåt skulle hända kan jag inte åka hem, för det kan jag såklart. Planen är dessutom att ändå åka hem i Augusti, några veckor åtminstone, och hälsa på.
Åker jag hem innebär det att det blir slut med K och jag kommer antagligen vara olycklig för en lång tid framöver. Jag kommer dessutom vara arbetslös och bo med mina föräldrar. Men, jag kommer att vara hemma, och då klarar man sig alltid.
Så, frågan är enkel: Stannar jag, eller åker jag hem? Vad tycker ni?
Kody blev för övrigt jätteglad över nyheten om min möjliga sponsring. Jag har fortfarande inte riktigt greppat det och tror att vi behöver ha ett långt samtal om det när jag kommer upp till Coffs. Jag måste göra klart för honom att om jag stannar så är det för hans skull. Och det är en stor grej.
Jag skulle vilja ha er åsikt. Såhär ligger det till: Om jag stannar så är det ett åtagande på två år, eftersom jag inte kan lämna Mal i sticket när han valt att sponsra mig. Därmed inte sagt att om allt skulle gå åt helvete eller nåt skulle hända kan jag inte åka hem, för det kan jag såklart. Planen är dessutom att ändå åka hem i Augusti, några veckor åtminstone, och hälsa på.
Åker jag hem innebär det att det blir slut med K och jag kommer antagligen vara olycklig för en lång tid framöver. Jag kommer dessutom vara arbetslös och bo med mina föräldrar. Men, jag kommer att vara hemma, och då klarar man sig alltid.
Så, frågan är enkel: Stannar jag, eller åker jag hem? Vad tycker ni?
2 kommentarer:
Jag ser det som självklart att du stannar och fortsätter ditt äventyr. Förstår inte riktigt dilemmat, du har inget att förlora på att stanna kvar och ingen här hemma kommer att försvinna för att du inte återvänder i år, om två år, fem år eller någonsin.
Skulle du tacka nej och återvända i år så kommer du ju att vara bitter över det för all framtid och gå runt och undra hur det hade varit ifall du stannat kvar.
Sedan så tycker jag inte att du ska göra klart för K att du stannar för hans skull, även fast det är så du känner.
Var och en är sin egen lyckas smed som de säger och tänk dig vilken press han kommer att känna när det ändå rör sig om ett så pass stort beslut för dig. Ingen bra början på en fortsättning helt enkelt.
Stanna kvar med insikten att det är ett val du gör för din egen skull och för att det känns bäst just nu.
Framtiden kan ingen sia om (inte ens den där jävla tanten som jag betalade 50 kronor för att sia om min framtid... ) :(
Well AMEN till föregående talare. Säg för bövelen inte att det är för hans skull. Det är ju för din egen skull men på grund av honom, -inte för honom!
STANNA, STANNA, STANNA!
Skicka en kommentar