En jäkligt stor grej

Idag, pojkar och flickor, var en helt vanlig dag på jobbet. Till klockan ett, ungefär. Då diskuterade jag och chefen jobb. Han frågade om jag fått tag på nåt andrajobb än. Jag sa att det hade jag inte. Såhär gick samtalet, på ett ungefär:

Mal: "Vad hände med den där kameraaffären då?"
Jag: "De hittade nån annan"
M: "Nån som kunde stanna mer än ett par månader antagligen?"
J: "Jo, precis."
M: "Är ju lite svårt när du åker hem om nån månad"
J: "Äh. Jag åker aldrig hem!"
M: "Jaså?"
J: "Jaa..."

*tystnad*

M: "Du kan få en heltid här. Om du vill"
J: "Va?"
M: "Jo, om du jobbar både på golvet, på kontoret och sköter den digitala tryckpressen så blir det absolut en heltid. Men då vill jag att du stannar ett tag."
J: "Men... då måste du ju sponsra mig vet du"
M: "Ja, men det har jag inget emot!"
J: "Oj. Okej."

Hejsanhoppsan, så hade jag två år planerade.
Jösses, jag måste tänka ordentligt nu känner jag. Det är en stor grej. En jäkligt stor grej.