onsdag, februari 10

With no margins

Jag glömmer bort bloggen, det finns inte tid. Eller det gör det väl, men det känns inte så himla viktigt längre. Jag jobbar mest. Och när jag inte jobbar försvinner tiden ändå.
Pojken kom i alla fall hem från Melbourne igår. Det var fint, jag tror han saknade mig alldeles lagomt mycket. På söndag är det ju som bekant alla hjärtans dag, och trots att man ju av princip ska vara oengagerad och en gnutta negativt inställd till denna påhittade Hallmark-dag. Men. Jag är så enormt peppad! Jag har aldrig riktigt firat en alla hjärtans dag, så det ska bli grymt kul. Jag har planerat att ta med pojken till Rudi's, en europeisk slaktaraffär som gör egen korv och allt sånt där. Det låter kanske inte så romantiskt, men Kody älskar kött och korv och han ska få köpa sig en hel massa. Sedan ska vi ha picknick nere vid älven och så blir det min berömda kladdkaka och en fin middag. Alldeles lagom.

Förresten fick jag sluträkningen från min advokat igår. Nu är det ju tänkt att det kräket betalar in ska täcka det, men han har ju fått världens slöaste avbetalningsplan, så jag kommer få lägga ut för advokaten. Strax över nio laxar ville han ha, och då har han ändå gett mig bra med rabatt. Det var lite mer än jag hade tänkt mig... Menmen.

Den här veckan jobbar jag heltid på Bemac, det är enormt krävande dagar och jag stressar nästan sönder. Men sen får jag komma hem och så sitter det en charmigt leende pojke och väntar i mitt rum och då gör det inte så mycket.

Nu ska jag göra spenatlasagne!

Inga kommentarer: