The hot bloody nurse

Okej, för att förklara bilden lite. Om den nu behöver förklaring. Sittningen igår var skitrolig. Jag, Hanna, Richard, Per och Daniel åkte med micran bort till Ersboda och handlade props efter redovisningen. Fejkblod, vit kappklänning och en röd långärmad tröja inhandlade jag. Plus vita tights på Coop. Sedan åkte jag och Hanna hem till mig och gjorde iordning Kristolabucklan. Den blev så hiiiimla fin! Önskade nästan att jag inte behövde ge bort den. Sedan gjorde jag mig halvt iordning hemma innan vi for till Hanna för den sista piffningen. Blodet flödade, kan jag meddela! Kladdigt värre. Åkte sen bort på skolan för att ställa iordning på NH. Halv sju började folket komma, och det minglades och sedan åts det mat, och jaa... det där man brukar göra. Himla kul var det i alla fall, det måste bero på att jag faktiskt gillar människorna som var där. Pratade med mina fellow Opti.mates när en T2a kom fram och gav mig en lapp. På lappen läste jag "Ring mig" och ett telefonnummer. Hade även tidigare fått kommentaren: "Han därborta i rutig skjorta tycker att du är söt". Bara det att han vars telefonnummer det var inte hade rutig skjorta... I alla fall så var det himla kul! Jag kanske är poppis bland T2orna. Höhö!

Anyways, det var himla kul att klä ut sig och vara lite fånig.

Opti.Marcus åkte hem en sväng och kom tillbaka som en Nazgûl!

Det här är mest en bild på Kristolabucklan =)

3/5 av Opti.bones!

Visst matchar vi fint? ;)

Så, nu är jag hemma i Matfors igen. Med alla djuren. Kom hem strax efter två, efter att ha klivit upp halv åtta och lämnat Umeå vid nio. Stannade i Övik för att baka chokladbollar och äta mackor. Det var niiiice.
Hann precis gå på toa innan det var dags att gå på promenad med Ann och hundarna. Bea fick följa med, men Tanja och Leo, som är här på besök när mormor är i Övik, fick stanna hemma. De är så besvärliga.
Ah well. I övrigt har kvällen varit lugn, Matfors har ju den egenskapen.
Imorrn ska jag seriöst göra den dumma tentan. Så oengagerat.

Äh, gå och lägg dig!

If that's not an OMG, I don't know what is

Repetition

Morgon i Umeå. Allt känns konstigt. Ovant. Som att jag missat något. Något som blivit en del av den här lägenheten, något jag med glädje vande mig vid. Det känns mer påtagligt när man är tillbaka i sitt normala liv igen. Vad som fattas.

Idag är det redovisning i skolan. Yay. Sedan ska jag försöka leta reda på en sköterskeuniform á la Silent Hill. Det är mitt mål. Och ikväll hoppas jag att det blir roligt. Säkert.
Trots min egen alkoholtorka så hoppas jag litelitegrann att nån annan super till en aning, för då kan det hända att kvällen blir ännu roligare. Är det hycklande att säga så? Äh.

Associationer eller plagiat?

Är det förresten nån som har tänkt på att vinjettenmusiken till Criminal Minds är förvillande lik den som Arkiv X hade?

Jorden runt på 14 dagar?

Så var man i Umeå. Igen. Det var ett jäkla rännande måste jag säga. Jag har en gång för alla insett att jag hatar att åka buss. Hälften av tiden spenderade jag med att apatiskt stirra ut i det odefinierbara mörkret och fundera på hur underligt livet är.
Vi är inne på den tredje dagen av tystnad nu. Total tystnad. Och även om jag inte direkt deppar ihop så kan jag ändå känna att jag saknar Johnnys sammetslena stämma retsamt proklamera att han minsann har en burk med smuts. Det känns dessutom som att det är fel på något sätt, att det inte ens har gjorts några försök. Men min tysta irritation kanske var för uppenbar. Kanske lika bra det. Jag har kollat på alldeles för mycket film för att det här ska duga. Det är ingen som jagar mig på motorcykel med en ormbunke som passagerare för att jag inte ska åka min väg. Det borde det vara.

Dagen har varit lång. Alldeles för lång. Var på ikea och köpte presentkort, sen JC för ett par jeans, sedan mathandlade jag med mamma inför deras fjällresa och sedan tog jag bussen klockan fyra. Nu har jag precis kommit hem till lägenheten och borde väl egentligen samla mig inför redovisningen imorgon. Klockan nio. Vems idiotidé var det?

Some peace and quiet

Jag har inte alls jobbat på tentan idag, trots att jag redan tidigt imorse proklamerade att jag inte ville bli störd. Det var en himla bra idé dock, för mamma sa till Elina att låta mig vara och jag fick vara ifred ett par timmar. Himla skönt, när det börjar bli påfrestande att umgås med familjen. Två dagar är ungefär lagom, har jag kommit fram till. Sedan blir det för mycket.

Okej, om jag ska vara ärlig så trodde jag att det skulle vara svårare det här! Jag är riktigt stolt över mig själv.

Sittningsoutfiten går det jäkligt trögt med. Lutar åt Del Piero. Tråkigt, men jag kan inte komma på nåt bättre. Det ska i alla fall bli himla nice med lite party på fredag.

...

Jag började skriva på ett inlägg men insåg ganska snabbt att jag inte hade lust att skriva något just nu.

Så kan det gå.

People always leave

Det är svårare än man kan tro.
Men nu har jag till slut fattat mitt beslut, och det står jag fast vid.
Men det är som sagt rent löjligt svårt. Det är tur att viljestyrka är en av få egenskaper jag har gott om.
För sex veckor sedan trodde jag att jag skulle vara precis här i slutändan. Det bevisar bara att jag är realist, inte skeptiker. Skönt att få det bekräftat.

Dagen har spenderats i goda vänners lag. Stanade med Stevsie och Annschki, shoppade en kofta och en skjorta. Ann hittade en fantastisk kavajjacka för 300:- som jag är pinsamt avundsjuk på. Men det blev inga jeans idag, Stevsie drog ner jeansshopparhumöret med ett par kommentarer för mycket. Men på det hela taget hade vi underbart roligt på stan, det var skönt med folk man verkligen känner.
Sedan blev det middag hos Stevsie där även Maggan gjorde ett gästspel. Tacos. Mumma.
Efter det såg vi The man who cried, och den var rätt bra, fastän Johnny hade typ tre repliker allt som allt.

Nu ska jag och katterna sova. Det är tröttsamt att leva.

Give up

Solen skiner in genom fönstret för tredje morgonen i rad. I mitt fullproppade rum finns för närvarande tre katter. Tre fjärdedelar av husets kattbestånd. Vid ett sånt här tillfälle är det svårt att inte känna sig som en crazy catlady. Men det gör ingenting, för jag har börjat acceptera mitt öde. Det finns värre saker man kan bli.

Sådärja, så var den saken ur världen, skulle man nog kunna säga. Jag är i alla fall färdig med den här leken. Nog är nog liksom. Jag vägrar vara den som försmäktar.

Om fem månader hörrni! Då sitter jag och lär mig värdefulla saker om regi eller animation eller manusförfattande eller fotojournalistik. Eller så fraterniserar jag med de solbrända surfarna på Bondi Beach. I vilket fall så kunde det ha varit värre. Mycket värre.

Planen för idag är en dusch, sedan en färd in till stan för en dejt med Stevsie och Annschki, en bokutlåning och ett försök att hitta kläder till sittningen. Sedan får vi se.

The end

Nu ger jag upp.

En stukad katt

Pix höll på att bli en tå fattigare nu precis. Jag lessnade på att kräket tappade en halv ryamatta med hår varenda dag, så jag bestämde mig för att en dusch vore på sin plats. Sagt och gjort, jag tog katten och lillasystern en trappa ner till badrummet och började schamponera in katten i handfatet. Så började hon skrika. Och jag funderade på vad tusan det var nudå, hon brukar ju vara snäll. Så kollar jag ner i handfatet och ser att hon har fastnat med tån i avloppet! Försöker dra ut den lite försiktigt och då skriker katten ännu värre. Det låter seriöst som att tån har gått av och att stackars Pix håller på att dö. Ropar på pappa, som får komma och skruva loss avloppsbrunnen underifrån så vi ser skadan ordentligt. Jag håller i en löddrig katt med en avloppsbrunn fast på tassen. Under andra omständigheter vore det en rolig bild. Men inte nu, för katten skriker, pappa försöker få loss tån som är ordentligt inkilad i ett hål som är alldeles för litet för den, och jag är övertygad om att det blir en akuttid hos veterinären som jag absolut inte har råd med. Men så lossnar den plötsligt! En något blodig och definitivt uppjagad katt får spola av sig i duschen innan det är okej att gömma sig i ett hörn resten av dagen. Nu haltar hon omkring på mitt rum och försöker slicka sig glad igen. Min stackars älskling.
Men hon är i alla fall inte lika hårig...

Enjoy the music

och sprid ordet

The Kooks - Give in

Better when worse

Måndag idag alltså, sista dagen på påsken. Dagen är vidöppen, förutom middag hos mormor ikväll. Jag har inte klivit upp än, sitter i sängen under täcket och lyssnar på Elina som kollar på barnTV. Som vanligt. Som varje morgon. Jag längtar till familjen åker till fjällen på lördag. Fastän det verkar slött med övrig action.

Jag är inte skapt för sånna här spel. Klarspråk och snabba beslut, konstanta framsteg, det är vad jag vill ha. Jag har för dåligt tålamod för att bara stå och stampa på samma nötta fläck i flera veckor. Nu kan jag det här med "vad gör du?" och en och annan invit. Det är för mycket snack och för lite verkstad. Kliv framåt! Take action!

Jag hade ett ordspråk jag använde flitigt för omkring ett år sedan. Det är aktuellt även nu.

On the serious side

Jag har börjat läsa Johanne Hildebrants blogg från Tchad. Dels för att jag börjar känna mig plågsamt engagerad, sakta men säkert, men mest för att jag vill veta. Hur det är, liksom. Vad man gör. Och jag inser förstås att ingen situation är den andra lik, men det känns ändå relevant.
När jag läser hälsningarna från soldaterna därnere är jag glad att jag än så länge inte behöver vara en av de där. Och att jag ännu kan slippa undan helt. Om jag vill. Eller så är det inte jag som bestämmer.

Anna, tala om för din pappa att han gärna får ta reda på det åt mig. Om han vill veta.

Oh happy days!

Det är söndag. Massor med dagar sedan jag bloggade sist. Men jag har inte ens haft tid att tänka på bloggen. Fastän att jag brukar sakna den bara det går en dag utan att jag skriver. Sån är jag, beroende av att uttrycka mig med ord.
Jag är i Matfors nu, det som någon gång under det gångna halvåret har slutat vara hemma och blivit hos mamma och pappa. För jag känner mig mer hemma i min lägenhet på Carlshem nu än vad jag gör här. Men oavsett vad så är det skönt att träffa allt folk här nere igen.

En liten uppdatering då, så ni vet vart ni har mig:
Jobbade som sagt torsdag kväll, klev upp halv sju och gick hem till lägenheten och väckte familjen. Duschade, åt frukost och packade det sista, sedan bar det iväg norrut till Luleå och systers place. Tre timmar dötid, enorm tristess. Men till slut var vi framme i alla fall, och där tittade vi på ett par avsnitt av House eftersom ingen orkade annat. Sedan älgsteksmiddag med Jonas mamma och syster, värsta svärföräldrarträffen. Men det var okej. Sedan fick jag ta min mor i handen och åka till ett vandrarhem för att sova, eftersom systers lägenhet bjuder på ytterst få sängplatser. Obekväma sängar, men jag brydde mig inte, för vid det här laget var jag rent otroligt trött och ville bara sova.
Lördagen spenderades med familjen i metropolen Luleå, där vi lallade runt i affärer ett tag utan att köpa något. Sedan fika hos Jonas mamma och sen var det färd söderut igen. Ett kort stopp i Umeå för middag från studentstället Chaplin och sedan fortsatt resa mot Sundsvall. Sex timmar i bilen känns i kroppen efteråt, även om man sitter relativt bekvämt i V70n. Vi kom hem vid halvtolvtiden, och jag tror att jag somnade strax efter halv ett. Klockan ett fick jag ett sms med upplysningen om att min upptäcksresande soldat hade återvänt hem. Jag ska vara ärlig, för det har jag hört är bra, jag har verkligen saknat honom. Och lite känns det som ett det har gjorts framsteg. Den grå dimman har lättat i alla fall.
Idag då, jag vaknade sju, åtta, halv nio och klev upp nio. Familjer är högljudda. Duschade och åt frukost, lallade runt ett tag. Jag och mams åkte till Ankarsvik strax innan 12 för att fira att mitt favoritkusinbarn fyllde ett år! Helt sjukt att det är ett helt år sedan Ida kläckte ur sig den där underbara varelsen. Tiden går så fort, och jag missar så mycket.
Sedan träffade jag Anna med pojke och Jonna på Ikea, himla nice, mera sånt tack. Det är som sagt nästan så att man börjar se mycket av Anna nu, men det kan ju bero på att hon i sin närhet har något som lockar nästan lika mycket som hon gör själv.
På tal om det... jag hoppas att det händer något roligt den här veckan, jag hoppas att det tas lite initiativ. Men vi får väl se... man vet ju aldrig.

I alla fall har jag lite planer för dagarna som kommer. Med början i att skicka iväg ett sms till Stevsie!

Är det nån annan som vill fröjdas åt mitt vackra anlete medans jag är hemma så är det bara att hojta till. Jag har tid för dig om du har tid för mig!

Later dudes.

Come crashing in

Jag gillar att ha dator på jobbet, även fast det är en kass PC som kopplar bort skärmen när man minst anar det. Jag får ju nåt att göra när jag inte fikar äppelkaka eller tar en tupplur. Hmhm.. =) Ja, jag har ett rätt bra jobb som sagt.

Just nu befinner sig familjen i min fina lägenhet ungefär 600 meter härifrån. Jag ringde och hörde mig för hur de hade gått och sådär, och de hade tagit för sig av mitt te och mina mackor och satt och kollade på min tv. Det är liksom lite halvt jobbigt sådär, att ha dem rotandes bland mina prylar. Även fast jag vet att de inte gör det. Imorrn ska jag sluta klockan sju så jag kan gå upp och väcka dem. Sedan blir det en snabb dusch och sedan iväg. Förutseende som jag är så har jag som sagt redan packat väskan, så det är bara att borsta igenom trollrufset och sätta sig i bilen. Åååh, underbara volvobilen! Vilken uppgradering från min högljudda micra. Tre timmar i volvon kommer att kännas som tre timmar, inte som fyra veckor. Det är en revolution!

Jag känner mig av nån anledning avogt inställd till min mobiltelefon... illa. Men hörrni! Det är fredag imorrn! Vilket betyder att det är lördag sen. Och efter det är det söndag. Och sen kommer måndag. Och SEN är det tisdag! Då är det nästan onsdag. =) Men vad händer på onsdag?

Nu kan det väl inte finnas mer att göra?

Ja, jösses vilken dag. Eller vad man ska säga. Jag har fått mycket gjort! Städat och bakat och diskat och dammsugit och vattnat blommorna och handlat present och topp och lite mat och fixat iordning för mampaps ankomst ikväll och packat två väskor, en för Luleå och en för Sundsvall och dessutom skurat badkar och toalett och pratat med Anna på skype. Och klockan är bara halv fyra. Det tråkiga med det är att jag ska jobba om en timme och därför måste sätta igång med maten direkt. Ingen rast och ingen vila!

Nä, upp och hoppa nu! Att hålla sig sysselsatt är grejen.

Arla

Vart är alla människor? Klockan är ju tjugo över åtta på en torsdag, ni kan inte sova nu! Om inte jag får sova så får ingen sova. Det är orättvist.

Igår var som sagt en hyfsad dag, ur viljestyrkaperspektiv. Riktigt bra gick det. Ända tills någon fann det passande att påminna mig om sin existens. Vilket i sig iofs var bra, men som kullkastade min flera dagar långa uppbyggnad av skyddsbarriärer. Jösses vad dramatiskt det där lät... jag menade bara att det är bara så himla mycket lättare att låta bli att tänka på saker och ting när de inte syns eller hörs. Det var inte riktigt snällt, tyckte jag.
Men jag har återhämtat mig, idag är det torsdag och idag går ut på att hinna göra de där grejerna som måste göras innan jag kan dra söderut. Jag borde skriva en lista... Som mammas dotter.

Jobbade ju inatt, och jag var så himla trött att jag tror att jag missade ett larm. Det var säkert inget viktigt, för hon larmade inte igen, men det bevisar bara att jag verkligen var trött. För det där larmet är inte snällt, man hoppar flera meter rakt upp i luften av det. Men inte inatt som sagt. Vaknade ändå klockan sju imorse dock, fastän jag fortfarande var trött. Drog mig till 07.40 och klev upp och gick hem.
Tänkte vänta till nio innan jag drar igång dammsugaren och sanerar lägenheten lite. Sen klockan tio drar jag till Strömpilen för lite last-minute-shopping.
Det blir nog fint.

Sov en stund till ni, fast solen skiner.

Another day

Onsdag. Dagarna går ju i alla fall. Snart är det dags att emigrera söderut för två veckor (minus två dagar där i mitten). Jag ser både fram mot att ta en paus i hemmahuset, samtidigt som att jag är rädd för att det inte kommer finnas något för mig att göra. Hur ska jag hålla mig sysselsatt? Jag bävar.

Jag drömde inatt om att S hade träffat en pojke, som vi då skulle hälsa på för första gången. Han var verkligen jättesöt! De hade hiss i lägenheten så S kunde ta sig in och han var artig och trevlig och så redigerade han film! De var alldeles betuttade, det var så gulligt.
Jag måste konsultera min drömtydningsbok om vad de betyder tror jag. Det verkar lite off.

Nu ska jag strax iväg till skolan igen, inlämning på allt möjligt skit idag. Tjoho! Vart är mitt usb-minne nudå..?

To plan ahead

Jag har ändå klarat mig rätt bra idag. Bättre än jag trodde, bättre än andra dagar. Det kanske är för att jag hade min Stora depression igår, så den är redan avklarad. Det känns bra!

Det blev ingen föreläsning idag, Kristola är sjuk, komplikationer efter en livshotande blodförgiftning i december hörde jag. Hua. Vi gillar ju vår Kristola!
Men jag fick en lista på filmer av Marcus, så nu ska jag välja väggdekorationer! Filmaffischer alltså. Sweet as.

Nu känns det inte lika jäktigt längre. Om jag drar på skolan en sväng imorrn och planerar lite lekar och sånt och sen drar ner på Strömpilen och handlar det som ska handlas så borde det vara lugnt. Så kör jag baket och dammsugningen på torsdag eftersom jag ändå är ledig. Yes, det är bra med planering. =)
Dessutom är affischerna nästan klara!

Nu ska jag vårda min begynnande huvudvärk och fortsätta låta bli att tänka på att mobilen är knäpptyst. Jag vet ju varför.

Tidsplaneringarnas drottning

Man kan väl säga att jag fick sovmorgon imorse, eftersom ingenting väckte mig strax innan åtta. Men när jag vaknade halv nio kunde jag inte förstå varför i hela friden jag skulle kliva upp, och jag var rent oförskämt trött. Trots att jag gick och la mig innan tolv och borde ha varit utvilad. Det handlar väl om sättet man vaknar på kan jag tänka mig. Men det är bara att vänja sig.

Jag har en liten sån blyklump i bröstkorgen. En liten en bara. Men det blir som att gå omkring med en extra tyngd, och även om det liksom är lugnt, för den är så liten, så stör den ändå. Det kanske tar ett par dagar för mig att vänja mig vid vikten. Det är tur att jag ska hålla mig någorlunda sysselsatt den här veckan.

Planering:
* Planera aktiviteter till sittningen
* Göra klart affischen till skolan, samt kylabilden och teknikuppgifterna
* Se de två filmerna jag lånade av Jonas
* Jobba onsdag kväll
* Baka en omgång cookies till syster
* Köpa nåt att ha under klänningen
* Köpa systers present!
* Jobba torsdag kväll
* Åka upp till Luleå på fredag med familjen
* Åka ner till Sundsvall på lördag
* Arvids kalas på söndag!

Ja, och nu ska jag strax in till skolan och gå på en liten föreläsning. Sen ska jag tvinga Richard och Hanna att hänga kvar ett tag efteråt så vi kan planera det sista.
Yes! Det är fint att hålla sig upptagen. Ju mindre tid att göra ingenting på desto bättre.

Klockan är 08.46 och vi krämar Teitur, The Kooks och Bianca för att ge grannarna en fin väckning. "Det är ju kul när det går bra för andra"

In the words of Winnerbäck

Så har jag då tinat upp en gnutta. Väldigt skönt.
Det är det här med att diskutera saken. Det funkar alldeles strålande, har jag upptäckt. Idag var det Debbie som fick stå för expertutlåtandet. Hon säger alltid de rätta sakerna, trots att hon är mer än tio år äldre än mig. Men jag känner mig inte som ett barn när jag pratar med henne, jag känner mig mogen och världsvan, som att jag kan basera mina beslut på de erfarenheter jag har haft.

Så, dagens insikt:
Man saknar inte sånt som man har.

Det är dags att du lär dig det nu.

Drama queen

Förändring. Jag bryr mig inte om ifall ni gillar den. Jag vill att det ska vara såhär ett tag nu. Lägg dig inte i.

Vaknade av ett sms, vilket jag i vanliga fall gillar att göra. Men idag var jag på dåligt humör redan från början, vilket säkert kan ha nåt att göra med att de gångna dagarna bara har känts som en förberedelse för Den stora depressionen. Jag snäste bara åt den stackars smsaren, vilket han i och för sig förtjänat. Det förbannade svinet. Och sedan fortsatte det. Och trots att klockan bara är halv elva så vet jag redan hur den här dagen kommer att bli.

Så, vill du fortfarande tycka om mig imorgon så föreslår jag att du håller dig borta idag. För jag lovar att idag tycker jag inte om dig.

Smul...paj?

Trots att det har varit en relativt bra dag, vad gäller uppmärksamhet, så har det känts som att det inte räcker längre. Vad menar jag med det? Du, om någon av er därute skulle kunna förklara vad jag menar med något av det här så var så snäll och gör ett försök. För jag går bet.
Jag tror att jag vill ha mer. Gulligare! Charmigare! Är det att begära för mycket?

Diskuterade med Emelie förut idag, om att det var bättre på typ 1800-talet, när karlarna fick kämpa lite för damernas uppmärksamhet. Då var det presenter och uppvaktning som gällde innan det ens kunde bli tal om att kvinnorna ägnade dem någon speciell uppmärksamhet. Blommor och choklad! Och om mannen i fråga hade uppvaktat duktigt och därtill kom från en bra familj och hade tillräckligt med pengar, ja då kunde man som dam kanske nedlåta sig till att diskutera eventuellt samröre med mannen.
Ja, det var bättre förr.

Kollar på Hide and Seek på trean, det är ju ingen vidare film. Men jag känner ett enormt behov av att hålla mig sysselsatt, så det får duga. För mycket att tänka på gör hjärnan smulig. Smulig hjärna är svår att tänka med. Svårt moment 22 det där.

Sunny day

Jaha, så Charlotte Perrelli vann den där schlagern. Jag och katterna hejade på Sanna dock, men Charlotte funkade ju också. Vi får se hur stor chans hon har i europa..

Blev en rätt knasig kväll igår, men Anna gjorde sitt sämsta för att fixa till den. Men åtminstone insåg jag ju hur ohållbart det är. Inte för att det kommer göra nån skillnad. =P

Idag vaknade jag strax innan åtta, och har sedan dess gjort... ingenting. Det är så svårt att komma igång på dagarna när man inte har några planer. Funderade på att åka och köpa möbelolja och olja in köksbordet, men det känns så jobbigt vuxet.

Idag skiner solen, dagen har precis börjat, och jag har ingenting att göra. Ska fråga Jo om hon vill promenera. Säkert inte.

Hamsterhjul

Jag har lessnat nu. Fast det är säkert bara tillfälligt. Men lessnat har jag, så nu är det dags att vända uppmärksamheten någon annanstans.

När jag gick ut med soporna förut så tog jag med mig Inch. Hon gillade inte riktigt snön, och absolut inte soprummet. Lite panik fick hon, och grävde in klorna i min axel. Jag var förberedd dock, så jag överlevde.

Sedan tog jag ut min nyligen inköpta gerbera på en promenad också, plåtade lite teknikuppgiftsbilder. Jag gillar inte snö... men det är snart vår!



Jag är så himla trött... och jag försöker var glad och positiv, men jag är så himla less. Så trött på berg-och dalbanan. Jag vill kliva av nu. Jag vill stänga av strömbrytaren och gå hem och lägga mig. Släcka lampan och sova ett år. Men varje gång jag kommer ner och förbereder mig för att kliva av så gör vagnen ett ryck och fortsätter framåt. Jag har ingenting att säga till om.

Sovmorgon

Det här måste vara första gången på fem veckor som jag sovit till elva. Och när jag vaknade imorse var det med en lätt känsla av panik av att dagen redan var över. Sedan insåg jag att min dag är helt vidöppen, inte en plan så långt ögat kan nå. Och då kändes det bara meningslöst att kliva upp i alla fall. Men upp kom jag, och disken är diskad och lunchen är äten. Jag försökte snabbt snickra ihop några planer, för att inte helt säcka ihop och ägna dagen åt alldeles för mycket eftertanke. Så nu ska det städas och fejas, och sen ska det fotas teknikuppgifter för glatta livet. Solen skiner, det är ett par plusgrader ute och det finns egentligen massor med roliga saker att hitta på.

Men jag vill inte.

What a waste

Jäkla pissig dag det här, som vanligt, som det blir. Det är inte smickrande någonstans, inte det minsta. Och det blir som lite värre varje gång, lite mer patetiskt.

Gav mig på Kates laksa idag, tvivlar på att jag kommer få till det sådär som hon gör det dock. Det finns bara en person som kan laga The aussie stir fry, och det är aussien själv. Får övertala henne att sno ihop en till hösten.

Lämnade in kursansökan idag, så nu är det gjort. Nu ska jag bara vänta på svar ifall jag får gå de kurser jag vill, samt om det finns nånstans för mig att bo. Det visar sig.

Jag vill se schlagern imorrn, men det är det tamejtusan ingen annan som vill. Folk har inget sinne för traditioner!

Och en sak till: jag vill gå på bal! Klä upp mig till tänderna, i en lång svepande klänning och med blommor i håret. Leka askungen en stund. Bli funnen av prince charming. Sådär som det är tänkt att det ska vara. Men nu är ju det här verkligheten, och i verkligheten finns det inga drömprinsar, bara lite mindre kassa mansgrisar. Too bad.

The where are we going?

Dumma föreläsning som blev inställd, jag hade ju kunnat jobba ett par timmar till då. Och jag ska ju ändå in på skolan. Dags att lämna in kursansökan till International Office. Hoppas att de duger.

Världens tumvrickare igårkväll förresten, det måste ha passerat 80-strecket innan det var dags att sova. Det var nice. Alltså jaa... vad händer?

Testade min nya outfit idag också, den är så fräsig. Fast jag behöver en tröja att ha under klänningen. Det får bli en ny shoppingtur till veckan. Typ måndag när jag ändå ska in och klippa mig.

Eh, gud så meningslöst. Varför läser ni ens här? =P

Make me beautiful

Nu är jag vacker, Hanna gjorde ett bra jobb. Yes, nya fräscha kläder och en och annan uppfräschning elsewhere. Jag gillar min nya klänning, den är het. Ja, fast jag vet förstås inte när jag ska använda den, men det löser sig alltid. =) Blir ju kalas framöver!

Om ett par minuter ska jag promenera ner på jobbet, hoppas det blir en lugn kväll, orkar inte flänga omkring.

Bokade även klipptid till på måndag, så nu jäklar ska det bli en uppfräschning som heter duga.

Laters dudes!

It's the beginning and not the end

Inch är nyduschad, jag tror inte att det var uppskattat. Men nu kanske hon blir lite mindre sträv i pälsen. Och lite mindre hårig. =P Hon sitter i soffan och tycker synd om sig själv nu. Ser ut som en punkare med sina spikes.

Det doftar en blandning mellan tea tree oil och vanilj, en doft av sena morgnar i huset på Portrush Grove, nyduschad, med Kate i köket i full färd med att rosta bröd och värma vita bönor. Law & Order på TVn, solskenet genom glasdörrarna. Total avslappning. En sådan doft blandad med denna nya, detta nya jag. Jag säger inte att den är oslagbar, men den är åtminstone helt perfekt för mig idag. Men vem vet vad som händer imorgon?

Jag ser mig omkring i min fantastiska lägenhet som jag älskar, alla mina prylar jag inhandlat för mina egna surt tjänade pengar. Och jag undrar hur jag kan tänka mig att lämna allt det här. Och inte bara det materiella, utan allt det andra också. Allt det jag har nu. Kan man verkligen bara trycka på paus och hoppas på att allt finns kvar när man kommer tillbaka? Okej, jag har gjort det förut, men då hade jag ingenting att förlora. Nu har jag så mycket, jag har ju ändå börjat leva här liksom. Mitt hörn av världen.
Nä, det spelar egentligen ingen roll. Det som händer händer, eller hur?


Curiousity becomes a heavy load,
Too heavy to hold, will force you to be cold.

It's a two steps ahead and one step back, but at least we're getting somewhere

Jag tror att jag borde sluta oroa mig. Ja, jag ska sluta oroa mig, och sen gå på stan och göra av med en obscen mängd pengar på till synes onödiga prylar, klippa håret och ansa soffan. För den är hårig nu, den med. Två katter som släpper vinterpälsen är... hårigt.

Vaknade strax innan åtta idag. Tänkte att nu borde jag få sms snart. Det fick jag. Ungefär tre minuter senare. Härligt när sånt händer. Sedan fick jag även sms från jobbet där jag ombads infinna mig för arbete ikväll, eftersom Anna var sjuk. Jag lyckades dra ut på det lite genom att fixa så jag kunde börja sju istället för halv fem. Så jag och Hanna hinner med allt vi ska göra idag.

Näe, jag tror att det är dags för de här små kräken att få sig ett bad! Åtminstone Inch, hon ser ut att behöva det.

Anyways, det är en fin dag idag. Jag hoppas att den fortsätter så.

Bejises

Jahapp... det kanske var en lurig fråga. Känn ingen press.

Ah, produktiv dag idag ändå. Workshoppade, klurade ut några fler frågetecken om Sydney (framåt sakta men säkert), fotade Joanna ute i snön, käkade på Donken med henne och Hanna och handlade lite käk på ICA.

Imorgon ska Hanna och jag stana, hon ska göra mig vacker. Eller ja, så gott det går. =P

Herregud, nu måste jag gå och lägga mig, det här är plågsamt!

Godmorgon

Det är så enkelt. Så enkelt att det blir pinsamt.

Rix MorgonZoo går i bakgrunden, Gert pratar om sin Christer Sjögren-kampanj. Jag undrar om den kommer att slå. Det är faktiskt inte omöjligt, och i vanliga fall skulle jag vara lite lätt upprörd över att en sån galet kass låt ska ha en chans, men nu... jag bryr mig inte. Schlagern har tappat sin mening. Synd det där, det är ju ändå tradition.

Idag efter workshopen ska jag försöka sälja lite sittningsbiljetter till T2:orna, och sen ska jag plåta Joanna ute i snön för min Kyla-bild. Hoppas hon ställer upp på några galna saker. Jag tänkte köra en minifavorit-i-repris från skogsråbilderna med Zandra. Fast med snö nu då. Joanna ska först stå mitt ute i snön i sommarklänning och se ut som att hon fryser (vilket hon kommer att göra) och sen tänkte jag att hon kunde få krama ett träd eller nåt sånt. Usch, jag hoppas att hon inte bangar! Risken finns. Då får hon spö.

With everything I won't let this go

Jag gör som alla andra och följer de program som går på TVn varje dag. Och precis som alla andra är det också där jag hittar mina nya musikaliska underverk. Alltid kul med ny musik. Även fast den kanske inte alltid är direkt ny, bara en ny vinkel, ett nytt synsätt. Men det räcker långt.
Denna gång är det Sum 41 - With me som har dragit min uppmärksamhet till sig.

Katterna (tydligen omdöpta till Tiger och Lucifer enligt vissa) är ovanligt kärvänliga idag, kan det bero på att jag har försummat dem en aning under mina galna upptåg i norrland? Och när jag dessutom jobbade dygnspasset innan, ja, det kanske var lite dumt. Men nu är jag hemma igen och hemma blir jag ett bra tag till. Bara skola nu, inget jobb förrns på onsdag. Iofs lite inlämningsgrejer till skolan som ska vara klara till nästa vecka, men det är nog lugnt.

Åååh!

Även fast...

Äsch, varva ner hörrö. Du vet ju att det löser sig i slutändan.
Jag tycker om dig i alla fall =)

No more!

Det är konstigt det där, att alla bra dagar börjar med ett enkelt "Godmorgon".
Som idag. Och därför har jag också haft en lyckad dag! Hade Photoshopworkshop idag, det var riktigt lärorikt, massa fina tips om färgkorrigering och skärpa och kontrast och så vidare. Imorrn ska vi lära oss retuschering. Sweet.
Och sen fick vi tillbaka hemtentorna! Och jag hade godkänt på alla frågorna! Helt sjukt oväntat, jag hade verkligen räknat med att få göra om ett par stycken. But it's all gooood. Det känns helt ofattbart skönt att få lägga det där bakom sig nu. Inget mer Framtidens digitala mediesamhälle, inget med Lessig och Gripsrud. Prisa herren!

Sen jag kom hem från skolan har jag dock gått på sparlåga. Det händer som inte så mycket så fort man har satt sig i soffan. Det är synd, det finns så mycket annat man kan göra. Jag måste skärpa mig tror jag. Skärp mig?

Det pirrar i mig. Uscha.

A fine day indeed

Så är jag nu hemma i min älskade lägenhet igen. Spenderade halva dagen med syster i Luleå, vi åt lunch med hennes pojke och sen bjöd han på milkshake. Då får man godkänt i mina ögon i alla fall! Köpte lite fräsiga saker till mitt favoritkusinbarn som snart fyller år, om Ida nu låter mig komma fortfarande. =P Man vet aldrig.

I övrigt knatar det på, sakta framåt, sjukt sakta. Oftast känner jag ett behov av att spola lite framåt, men jag når inte dosan.

Åh, uppdatering av Sydneyresan: Jag ska söka Directing Performance, Animation 4, Introduction to journalism och Scriptwriting. Får jag så byter jag jag ut journalistiken till fotojournalistik istället, om det inte krävs specialkunskaper. Så ser det ut. Börja sucka av avundsjuka... nu!

Anyways, eftersom jag råkade missa photoshopworkshopen idag så är det väl bäst att jag går och lägger mig så jag orkar med den imorgon istället.
Ta hand om er.

Norrland

Snart slut på en lång dag, jag är helt uttröttad. Började med att jag av någon outgrundlig anledning vaknade klockan åtta på jobbet och och inte kunde somna om. Det gjorde inte så mycket eftersom jag ändå skulle upp halv nio. Slutade nio, gick hem och duschade och åt frukost. Packade ihop mina prylar och var ute i micran till tio. Så började den långa resan mot Boden. Snö och slask och oplogade vägar plus en miniatyrbil med vagnsbredd like no other är inte världens bästa kombination. Jag sicksackade fram som en vante på vägen för att undvika den värsta modden. Var några riktigt läskiga stunder där ibland, men jag överlevde. Höll på att krocka med sju-åtta renar som stod mitt på E4an och kliade sig i huvudet. Då vet man att man är i Norrland! Var framme i Boden strax före två och lotsades fram till I-19 av en karl som kallades Gröten. (Dessa smeknamn alltså!) Träffade allas vår älskade Anna och hennes kamrater där uppe. Jag och Anna drog iväg på fotoexpedition till ett inte allt för närbeläget grustag eller nåt sånt och plåtade vackra stridsbilder i snökaos. Blir nog några hyfsade bilder till filmaffischen där tror jag. Sedan var det lite middag med Anna och hennes Mia, vilket var nice också. Tillbaka till sovsalarna där Anna involverades i ett mysigt bråk med hennes rumskamrater och jag tog min tillflykt till salen bredvid för lite socialt umgänge med vissa andra intressanta människor. En himla trevlig dag i Boden faktiskt, jag erkänner motvilligt att jag kanske underskattade staden.
Men klockan var nu sju, och jag hade sedan länge insett att en 30milstur tillbaka till Umeå inte kändes särskilt lockande. Därför åkte jag och micron till Luleå och systers lägenhet, där tanken är att jag ska få låna soffan för att ta igen mig ett par timmar innan hemfärd. Risken finns även att jag dissar grundläggande workshop i Photoshop imorgon och tar en tur på stan här i Luleå med syrran istället. Yes, sånt är läget.
Himla spännande, det här med spontana bilturer genom snöstormar. Det kanske blir fler gånger. Eller vad tycker du Anna?

Slutsatsen är dock att jag är galet trött och att det vore skönt om Wallander kunde ta slut så jag får sova nångång.

Ja jösses Anna... jösses.

Världens slappaste jobb

Trådlöst Internet på jobbet är helt sjukt bra. Jag drog med mig min älskade mackie och kopplade upp mig imorse. Det är som att vara hemma nästan! Jag och Sanna har haft en rätt slapp dag, även fast vi har varit ute och flängt. Var en sväng hos J också, jag somnade på soffan. Vet inte hur länge, men det var nog närmare en timme. Jag gillar mitt jobb.

Nu är det Andra chansen som gäller, det är rent plågsamt tråkigt. Och ingen Björn! Men det gör ju inget, för jag har popcorn och för varje minut rullar det in några kronor till.

Jag hoppas att det blir en tidig kväll så jag är pigg för min 30milsresa imorgon bitti. Men först Hur man blir av med en kille på 10 dagar! Det är mycket med den nu.

Sverige möter Kina

Nyss kommit hem från blinddaten med Jessie! Det gick himla bra, kan jag upplysa undrande Öviksbor om. Hon var trevlig, hennes pojkvän också. Vi åt chips och godis och kollade på film, och Jessie pepprade mig med frågor, vilket var rätt skönt. Tyvärr fick jag lämna rätt tidigt, eftersom det är tillbaka till verkligheten imorgon, med jobb i 24 timmar. Men! På söndag efter jobbet drar jag upp till Boden i skruttomobilen, och det ser jag fram emot. Inte själva körandet dit, men Bodandet. Och Anna! Du måste ta hand om mig! Låt inte de läskiga soldaterna skrämmas.

Nä, nog om det här nu. Jag måste sova.

What's up with Skottland och Paris? Duger inte Matfors och Birsta? I don't like it.

It's a swapping game

Ida är sur på mig för att jag inte ger hennes kompis receptet på mina världsberömda cookies. Jag kan inte säga att jag tar särskilt illa vid mig dock. Vill hon vara grinig så varsågod, bara det går över till jag kommer hem, annars blir det ju rätt trist. Okej, men anledningen då. För det första känner jag inte den här människan, och ska mitt recept ges ut till någon överhuvudtaget så ska det definitivt inte vara till nån jag inte känner. Och dessutom är ju cookiesena min grej liksom. Mitt specialområde. Jag gillar att ha ett eget område, speciellt i köket, för där är folk bra mycket bättre än mig, och mest av allt Ida. Ett litet övertag vill jag ha faktiskt, ibland.
Och för det tredje... det är inte som att det är sjukt svårt att leta rätt på receptet ändå... jag har ju inte kommit på det själv direkt, även fast jag kanske har justerat det lite.
Men det hela är väldigt löjligt egentligen. Sluta tjata så får du smaka, that's the deal.
Jaja, lite sådär underhållande om cookiessåpan som pågår. Det är tur att man inte har några riktiga problem. =P

Nu ska jag gå och se om det finns några lediga tvättider idag, och sen blir det lite städ och lite sånt där. Ska åka och köpa grejjer till mammas present också, och lite så. Ikväll blir det film med Jessie, ska bli nice.

Tataaa!

Tålamoood

Effektiv dag idag. Eller åtminstone fram till femtiden. Jobbade natten, så jag kom hem strax efter åtta imorse. Tog en dusch och njöt av att inte plaska omkring i vatten över hela badrumsgolvet när jag var klar. Kollade på Gilmore Girls (You jump, I jump Jack). Åkte iväg på skolan för att ha möte med Richard och Hanna om sittningen. Vi var också sjukt effektiva, bestämde tema och meny och ringde kocken och hörde om han kunde spexa till vår mat lite. Han vart jättepepp på våra förslag, så det var ju kul. Sedan gjorde vi biljetter som man får köpa för två små hundralappar. Det kommer bli bra det där. Jag ska försöka dra ihop en utklädnad baserad på en spelkaraktär. Vad som helst, från monopolgubben till Lara Croft. Förslag mottages med tacksamhet.
Sedan gick jag upp och pratade med Cumberbath om Sydney, han gav mig svar på några frågor, så nu känns allt liiiite klarare. Fortfarande mycket som ska fixas. Typ vart jag ska bo. Men det löser sig säkert. Säkert.
Sen har jag lagat mat också! Ja, se på tusan. Ordentligt med mat. Grattis till mig.

Äh, skit i det här nu. Nu går jag och lägger mig. Godnatt!

På söndag ska jag få veta vad det krigas om... varför ville jag veta det nu igen?

Dagens fråga

Varför är inte livet som på film? För på film är det alltid mycket enklare. Det enda som krävs är en enda storslagen gest, eller några få väl valda ord, och sedan är man där man vill vara.
Kände ett starkt sug efter ett speciellt Gilmore Girls-avsnitt idag. Det är ett av de bästa, Rory åker ut i skogen med Logan och hans Life and Death brigade, och de hoppar från en sex våningar hög ställning med endast paraplyer. Typ. Och jag älskar det där, det som är början på Rory och Logans förhållande. You jump, I jump Jack. Det är romantiskt, värmande, självklart.

Så, är romantiken död? Diskutera. Och hur mycket romantik kan man begära? Vad är romantiskt? Och i vilket läge bör man tänka på det?
Jag hoppas verkligen inte att romantiken är död. Men jag tror inte att man kan sitta och vänta på att den ska hända heller, även fast det vore det allra skönaste. Jag kanske borde ge det ett försök.

Stop making the eyes at me
I'll stop making the eyes at you
And what it is that surprises me,
is that I don't really want you to

The theme, the Bod

Jag måste säga att Johnny Depp gör sig himla bra på min vägg. Han borde kanske satsa på en ny karriär. Jag ska ta nån bild framöver så ni kan uttrycka er avundsjuka ordentligt.

Idag har det varit ännu en meningslös föreläsning på skolan, lyssnade bara med ett halvt öra och inte ens det var särskilt givande. Men efteråt gick vi och bokade NH för sittning den tjugoåttonde. Så nu är det bestämt. Återstår gör bara att välja ett tema (och ungefär en miljon andra saker) vilket vi gav oss in i efter lunch idag. 202 olika temaförslag hade vi på vita tavlan i Opti.lab. Allt från mejeriprodukter till MacGyver och FAQ. Det lutar dock åt antingen TV-spel eller Framtida återträff. Det ska bli himla kul att få klä ut sig lite. =D

Nä, nu är det väl dags att börja dra sig till jobbet. Femtontimmarspasset!

Förresten funderar jag på att åka upp till Boden på söndag. Fota lite charmiga soldater till min filmaffisch. Det vore sweeeet. Vad säger du Anna?

Tyck om varandra!

Det är rätt roligt ändå =) Fast inte så roligt att det var passande med en smiley... jag kanske har börjar missbruka dem. Eller jo, den slutsatsen kan vi nog dra.
Jag är så himla trött. Fast jag vill inte sluta heller.

Jag har tänkt på en sak. Det finns alldeles för lite romantik i världen! Jag menar inte storstilade pompösa gester som skriker Ed Stevens, även fast det finns för lite sånna med. Men jag menar sånna där små gester. Ett brev på posten, en oväntad gåva. Bara det där lilla i att komma ihåg vad som skulle uppskattas och plocka med sig det från Ica. Spontana sms. Att vara den första att säga hej. Att vara uppmärksam. Jag vill pusha för att komma ihåg varandra! Ring! Även fast du inte har något att säga, ring ändå. Jag lovar att personen i andra änden kommer att älska att du ringde. Det är skönt att bli ihågkommen.

Sweeney Todd on my wall

Mmm, hörde precis att Teitur släppt ett nytt album, så jag sitter och lyssnar igenom det nu. Hörde dessutom att han ska spela i Stockholm ikväll. Det hade varit guld att åka dit och lyssna, Teitur är ju fantastisk. Nya skivan The Singer är lite annorlunda mot för de tidigare, men fortfarande sådär avslappnande underbart. Ingenting för er hårdrocksfans med andra ord.

Jag har haft en bra dag hittills. Föreläsningen var plättlätt, och sen diskuterade vi sittning och bestämde datum. Sedan hälsade jag på hos Hanna i hennes nya lägenhet och vi gick tillsammans ner på stan, där jag inhandlade en parfym, tro det eller ej. Jodå, nu ska det doftas gott! Och nu sitter jag här och väntar på att Opti.Marcus ska komma förbi med min Johnny Depp i full skala.

Success

Min taktik funkade, tack och lov. Och nu när jag tänker efter har jag nog inte varit grinig en enda gång vid läggdags. Det känns skönt. Trots att jag imorse fick vakna av Annas grisiga sms istället för något roligare. Menmen, annars hade jag väl kanske sovit fortfarande.
Drömde nåt skumt idag med, fast det var fortfarande trevligt. Inte lika actionfyllt som sist, men ändå. Det gick ut på ett bilspel, middag på smutsiga tallrikar och en hemsida som hette "Stitch" och inte handlade om handarbete. Hm. Ja. Anyway.

Idag blir det fotolektion till tolv, sedan möte med sittningsgruppen för att styra ihop en fräsig sittning så snart som möjligt. Det ska bli roligt, vi har bara haft en, och den missade jag.

Näe, fyfasen vad det är drygt att kliva upp.

Bah.

Kaffe och kaka II

Ja jösses... det blev som sagt fika med mosterfamiljen idag, det var trevligt. Ewa är som lättsam att prata med. Erik spillde kaffe på min duk. Stig somnade i soffan. Yes, de var som de brukar vara.
Sen åkte jag faktiskt på Cyberphoto, köpte en mellanring efter inrådan av Anna. Testade lite när jag kom hem, det verkar funka bra. Kan nog bli fina närbilder med den där. Vi får se.

Jag har rensat avloppet nu också. Det luktade... avlopp. Fyfasen.

För övrigt har jag bestämt mig för att avvakta. Vänta litegrann. Det är säkert bra, men galet frustrerande. Och svårt! Det kliar ju i tummarna.

Das flood

Det snöar ute. Det är en måndag som känns som en söndag. Planen för idag var att åka till Cyberphoto och köpa objektiv, och sen kanske moster Ewa med folk kommer förbi och fikar. Det är bra, då får jag användning av min kaffekokare igen. Det luktar så himla gott när man kokar kaffe! Helt galet.

Näe, det kanske är dags att göra ett ryck och klä på mig lite. Måste bända bort nåt jäkla filter i avloppet så jag kan rensa det. Inte kul när det svämmar över hela tiden. Men det är helt omöjligt att få bort det dumma filtret. Jag är för svag.

It's fine day

Söndagar är ju rätt mysiga ändå. Speciellt när de följs av en måndag som är precis likadan som en söndag. Jag har verkligen varit slö hela dagen, har inte ens kommit ur nattskjortan. Kollade på vasaloppet imorse också, mest bara för att jag inte nådde dosan. Sen såg jag nåt oerhört spännande program om Mount Everest på Discovery som höll på i jagvetintehurmånga timmar. Knäppisar som klättrade och nästan dog och ja... sådär. Efter det gjorde jag dagens kraftansträngning och gick ner på macken och handlade ägg och margarin. Gubben i kassan frågade om jag skulle baka. Så genomskinligt. Det skulle jag ju, blev en dubbel sats cookies (innan du pratade om det Ida!) Syster ville ha till sin födelsedag och så Arvid då. Får se om det blir några kvar till mig =P Förutom de jag redan har ätit...

SöndagsTV är verkligen sjukt kass TV. Så ikväll blir det Edward Scissorhands och nån kaka. Yes, yes. It's gooood.

Jösses, jag är så himla klen. Inte en dag kan jag låta det vara. Pinsamt.

Dream a dream a dream

Skummaste drömmen inatt, jag måste bara skriva ner den... Få se, det började med att det var Anna och jag och så några pojkar från Annas jobb som skulle träffas i nåt jättestort växthus. Vi skulle spela teater, kom vi överens om, och så var det nån tjej som regisserade allt så det blev ordentligt gjort. Det var en himla fin pjäs, även fast jag inte minns den helt. I slutet sjöng i alla fall R och spelade typ nån slags riddare som skulle hjälpa mig ur nåt. Han firade ner sig med rep från taket i alla fall. Jag var på väg bort i en jättefin vit klänning, jag tror att det skulle symbolisera att jag var på väg att dö. Men så när jag hörde sången så vände jag tillbaka. Publiken gillade det, för det var inte planerat. Eh, ja... skumt. Jag blev i alla fall glad, eftersom det var väldigt charmigt.
Sen hoppade drömmen till att jag och pappas jaktlag skulle ut och jaga älg, klockan var typ sex på kvällen och det var kolsvart ute. (Här såg jag Anns ansikte som sa att det är en bra tid att jaga älg på) Vi gick i alla fall ut i skogen och letade efter älgar, inget älgpass här inte. Vi hade sett en ungtjur på en lägda i närheten, men vi hittade inte igen den. Vi sökte och sökte, men till slut gav vi upp. Jag och Anna/mamma gick hem till vårt stooora hus bredvid det där växthuset för att göra lite te. Så ser vi ut på parkeringen att en gubbe i jaktlaget står där och viftar med sitt gevär. Strax framför honom står ungtjuren, plus en älg med bra mycket större horn. Gubben skjuter på ungtjuren, men han dör inte, utan går till anfall. Ungtjuren sparkar mot gubben och gubben skjuter igen. Vid fjärde skottet dör älgen. Men då går den andra älgen till anfall! Gubben försöker slå den med baksidan av sitt gevär, men den fortsätter att sparka. Nu har gubben vänt på geväret så att han har mynningen mot bröstet, och så skjuter han! Han träffar sig själv på typ tre centimeters avstånd i bröstet. Jag reagerar instinktivt och rusar ut till parkeringen och hoppas på att Anna/mamma ringer ambulans. Medan jag springer kommer pappa från vänster och börjar springa bakom mig. När jag är framme har ambulanspersonalen redan lagt upp gubben på bår och börjat bära iväg honom. (Snabba jävlar det där) Jag rusar fram till båren där gubben fortfarande lever. Han ser inte så allvarligt skadad ut, förutom att han har fetaste köttsåret i bröstet. Jag frågar honom varför han sköt sig själv, och han svarar att han bara råkade. Ambulansen åkte iväg med honom, fast vi visste att han skulle klara sig. Ingen var speciellt ledsen, det var mest komiskt att han råkat skjuta sig själv. Plus att nu hade vi ju en massa älgkött.

Ja, den var som sagt skum...
Häromnatten drömde jag även att kusinAnna skulle gifta sig, och de skickade ut inbjudningskort som var exakt likadana som faster AnnaKarins. Bara det att Annas bröllop var i februari nästa år, de var ute i galet god tid. Och jag tänkte att jag borde ringa henne och höra hur det var. Javisstja, på inbjudningskortet stod det också: "Nu har äntligen Anna gett upp sitt motstånd och vi har förlovat oss" eller nåt sånt.

En liten gnutta

Nu tror jag att jag har tinat upp igen. Jag och Oscar åkte ut till Holmsund för att plåta lite till skoluppgiften. Fick till några hyfsade bilder tror jag. Eller ja, vi får se. Det var helt galet kallt dock. Jag var frusen in till märgen när jag kom hem. Men på något sätt lyckades jag ändå vispa ihop en champinjon- och spenatpaj med bacon. Den blev faktiskt rätt god! Sjukt stolt jag är över mig själv. =)

Och ikväll då... Lördag. Försökte lägga ut några schlagerkrokar, men det var dåligt med napp. Verkar som att folk har bättre för sig på lördagkvällarna. =P Vad vet jag, jag jobbar ju oftast.

Jag är så svag.